DeVicious
Reflections

Det var inte länge sedan DeVicious från Tyskland släppte sitt debutalbum, det var faktiskt så sent som i augusti de släppte Never Say Never som vi på Hallowed beskrevs som ett solitt album. Det här nya albumet har också ett hyfsat fräsigt skivomslag, det har ett dussin låtar där två är bonusar. Kvintetten känns väldigt flitig med två album på så kort tid men det är förstås inte allt det är bara positivt att jobba i hög takt, kvalitén skulle ju faktiskt kunna bli lite lidande om man stressar fram album men jag tycker väl kanske inte att det är fallet för detta band men nog hade de kunnat sätta samman något vassare om de kombinerat de två albumen och skapat ett om 40 minuter från de bästa låtarna.

Det handlar om klämkäck melodiös hårdrock, ni som hört debuten kommer att känna igen bandet, det skiljer inte direkt något albumen emellan. Hyggligt varierat inom temat, inga musikaliska överraskningar. Det känns lättlyssnat och välbekant, fortfarande dock som väldigt lite av bandets egen själ i musiken, det mesta känns lånat från andra band. Bra produktion, bra sångare hjälper förstås att bygga upp intresse. Den bristande fantasin kan dock förstås bli ett problem om bandet verkligen vill märkas, men om de fortsätter göra musik i samma takt kan de nog göra lite avtryck för de har en del starka hitlåtar i sin arsenal.

Bra skit, så kanske man skulle kunna sammanfatta detta album. Det låter bra, är trevligt att lyssna på, det är medryckande och klämkäckt med underhållande låtar. Lätt att ta till sig och tycka om, bonusspåret Manhattan Memories hade de dock kunnat skippa, det är trist som tusan men förutom det är det enkom trevliga låtar. Ganska underhållande tycker jag nog. Bäst är nog Never Let You Go som vi dessutom får som bonus i radioediterad version som är lite kortare än den ordinarie varianten. Jag vet inte vilken av versionerna som är bäst, det är bara en vass låt. Och det är ett kul album, ett kul album som jag dock inte tror kommer att göra något större avtryck och inte vara med när 2019 ska summeras.

Ni som gillade bandets debut kommer med alla sannolikhet att uppskatta även detta andra album som jag tycker är snäppet vassare men långt ifrån tillräckligt vass för ett bättre betyg. Det är ett solitt album som knappast kommer att kännas direkt fel någonstans, lite mer egna idéer efterlyses dock fortfarande.

HHHHHHH