DeVicious
Never Say Never

Riktigt flott skivomslag på detta album, jag hade nog köpt det om det funnits på LP vilket det inte verkar göra. Det är ett internationellt band baserat i Tyskland sägs det, och det sägs också att albumet de kallar Säg aldrig aldrig är deras debutalbum. Bandet bildades 2016 och har gjort ett gäng videos och nu kommer alltså ett riktigt skivsläpp från bandet vars vision var att skapa åttiotalsinspirerad hårdrock, är man ironisk kan man skriva att det är ju tur att det finns något band som skapar åttiotalsinspirerad hårdrock eftersom det finns så få av dem.

Om man ska beskriva musiken är det lätt att falla tillbaka på referenser som olika klassiska rockband typ Europe, Hardline, Def Leppard, Van Halen, Scorpions och en hel uppsjö av andra liknande band. Det är melodiös hårdrock byggd kring starka refränger, en del keyboards och mycket melodi i allmänhet. Snyggt producerat, hyfsad bra sångare, klämkäckt så det förslår, ett album som följer formatet väl. Det är inte direkt ett album som bryter någon ny musikaliskt mark och man känner igen alla spår från andra band och andra album, det är inte covers men låt oss säga att de plagie… ehum, inspireras av andra låtar.

CD-skivans speltid når ungefär 47 minuter och det känns ganska lagom med en variation som känns ganska lagom. Variationen kan också beskrivas som ganska standard för genren, det är album där vi får ungefär vad man kan förvänta sig efter att man hört den första tonen. Man kan väl kalla det lite tråkigt ur ett kreativt perspektiv men det låter bra, låtarna är bra och klämkäcka – ett underhållande album med sköna låtar. Speciellt det andra spåret Penthouse Floor är riktigt bra men det blir ändå hur man än gör svårt att skaka av sig den där känslan av att man hört det förr.

Kanske kan jag beskriva det som bra, som underhållande, som ett lätt album att tycka om. Men det mesta jag gör när jag lyssnar är att identifiera vilka låtar de ”inspirerats” av och i slutändan som tycker jag inte att det sticker ut på något sätt. Som så många melodiösa hårdrockalbum är det ett album som är alldeles för bra för att vara dåligt men också för svagt för att vara riktigt bra. Ett album som lät tilltala den som uppskattar den melodiösa hårdrocken även om mer fantasi inte hade skadat.

HHHHHHH