Europe
War of Kings

Europé utan apostrof, det är inte svårt att ana från vilken världsdel detta band härstammar. Tempest och hans manskap har hunnit med nio album tidigare, detta blir det tionde som de givit namnet War of Kings som har ett lite schackigt skivomslag – kanske är det kungarna på brädet som krigar. Annars är väl detta band mest känt för 1986-års Final Countdown, en nedräkning till kändisskap skulle det visa sig. Det har blivit några album även under 2000-talet men inget av samma dignitet sett i det publika spektrat. Personligen kan jag inte säga att jag någonsin följt detta band men precis som de flesta andra känner jag till deras hits.

War of Kings sägs vara albumet detta band velat göra ända sedan de var små och lyssnade på Deep Purple, Led Zeppelin och Black Sabbath, det låter både intressant och oroväckande – namndroppande i pressinformation brukar vara oroväckande. De säger också att de söker återetablera Europe som en stormakt inom musiken. Albumet med vilket de försöker göra det är ett melodiöst metal-/hårdrock-album, med lite drag av arenarock. Inget som slår mig som något nyskapande eller överdrivet dramatiskt, det låter lite åttiotal samtidigt som det känns hyfsat modernt. Joey sjunger hyfsat bra men om man hört honom på bandets åttiotalsalster är det lätt att höra att han tappat den där riktiga spetsen i rösten, inte riktigt samma dramatiska ton. Dock är låtmaterialet annorlunda så jag skulle vilja säga att han kommer undan med det. Hyfsat bra produktion som för ett band med ett lite mindre välkänt namn skulle kunna beskrivas som riktigt bra, dock tycker jag att man kan förvänta sig mer av ett band som bör ha ganska gott om resurser.

Relativt varierat album som ibland kan tendera till att bli lite spretigt, ett dussin spår och 55 minuters speltid är vad vi får, ett spår är dock ett bonusspår som är instrumentalt. Överlag tycker jag att vi kan beskriva det som ett kvalitativt album och Tempest och herrarna behöver inte skämmas för sig, samtidigt kan man inte direkt hissa dem till skyarna heller med tanke på att albumet inte är av den kalibern. Men det finns flera sköna låtar och några har ett riktigt bra driv men det kan bli lite sömnigt emellanåt och kanske skulle de ha skalat bort ett par av låtarna och på så vis givit albumet ett lite mer dynamiskt intryck för när bandet sänker tempot blir det inte så värst intressant.

Inledande titelspåret är ganska intressant med ett skönt gung och bra sång, en bra inledning. Det är dock det sjunde spåret som är vassast, Days of Rock n Roll kallas det spåret som bjuder på ett väldigt bra driv och mycket energi. Men vad ska vi då säga om detta album? Det är bra, det är hyggligt intressant och välgjort men jag vet inte om det är värt att lägga några större slantar på egentligen. Det finns väldigt mycket i denna genre som är betydligt bättre, till exempel svenska White Limo som jag recenserade igår men oddsen är knappast direkt höga när det gäller tipsen om vilket av dessa album som säljer mest. War of Kings visar att Europe fortfarande är ganska vitala men det bör behövas mer än detta för att ta dem till de höjder de nådde i mitten av åttiotalet.

HHHHHHH