Axel Rudi Pell
XXX Anniversary Live

Trettio år har gått sedan Axel Rudi Pell släppte sitt debutalbum, det är ett tag sedan och man får ju tillstå att det är imponerande att han hållit på så länge. I pressmaterialet står det att världen förändrats sedan dess men att Axel Rudi Pell inte förändrats – så de vill inte framhäva Pell som musiker och kreatör utan mer som hantverkare likt en dalahästmålare eller knivslipare som bara följer ett standardiserat mönster? För mig känns inte att vara statisk som ett bra säljargument.

Hans siffror är inte heller sådant som borde locka köpare, vem bryr sig egentligen om antal när man ska köpa något, blir något bättre bara för att många köper det? Pell har sålt 1,6 miljoner skivor kan jag läsa och hans musik har streamats löjligt mycket, vilket betyder 37,5 miljoner gånger. Det hade han inte räknat med när han började, står det i pressmaterialet, kanske för att musik inte streamades 1989. Om 37,5 miljoner är löjligt mycket, vad är då närmare 253,5 miljoner? Bad Wolves version av Zombie som vi hade som utvald video en vecka 2018 har streamats så många gånger och originalet av Cranberries nästan en miljard gånger på youtube.

Allt handlar ju dock om sammanhang och är något bra så spelar det knappast någon roll om någon annan än jag gillar det. Musikaliskt är det inte direkt nyskapande, kanske är det kvar i 1989. Ganska typisk hårdrock, okej liveinspelning, hyfsad sångare, hyfsade framträdanden – för mycket snack mellan låtar och så vidare. Och visst är det väl lite skumt att man idag släpper liveskivor utan videoinspelning? En blåstråle hade kanske varit mer intressant än bara musiken, å andra sidan blir ju recensionen mer korrekt då många bara skickar musiken och ingen video till oss.

Hyfsat kan det väl sägas vara men det är ganska segt, jag tycker att det snackas för mycket från sångaren och musikaliskt är det inte heller speciellt spännande. Inga låtar glänser och det finns inget som fängslar mig eller lockar mig till albumet. Det känns som att det är ett album för dem som varit med och köpt de där 1,6 miljoner albumen som Pell sålt under sin trettio år långa karriär, och inte så mycket för oss andra då det känns som att man ska gilla Pell för att få ut något av detta album.

Ett småsömnigt livealbum som inte riktigt imponerar på mig, det känns mest som något för de närmast sörjande och resten av världen behöver inte bry sig. Om han följer snittet kommer han sälja runt 80 000 av detta album och jag kommer inte att äga något av dem.

HHHHHHH