Band:
Johnny Gioeli - Lead and Backing Vocals
Axel Rudi Pell - Lead, Rhythm and Acoustic Guitars
Ferdy Doernberg - Keyboards
Volker Krawczak - Bass
Bobby Rondinelli - Drums
Discography:
Wild Obsession (1989)
Nasty Reputation (1991)
Eternal Prisoner (1992)
Between the Walls (1994)
Black Moon Pyramid (1996)
Magic (1997)
Oceans of Time (1998)
The Masquerade Ball (2000)
Shadow Zone (2002)
Kings and Queens (2004)
Mystica (2006)
Diamonds Unlocked (2007) (cover album)
Tales of the Crown (2008)
The Crest (2010)
The Ballads IV (2011)
Circle of the Oath (2012)
Into the Storm (2014)
Game of Sins (2016)
Guests:
Bonnie Tyler - vocals
Info:
Released 2017-04-21
Reviewed 2017-04-19
Links:
axel-rudi-pell.de
spv
Rockballader, det finns inte så mycket annat att skriva om hur albumet låter. Hyfsad sångare och schysst produktion, inte speciellt varierat och alldeles för långt med 74 minuters speltid. Och det är en samling ballader, hur kul är det? Egentligen inte speciellt kul då album mår bättre av bra dynamik och variation, men som samling av ballader kan det säkert tilltala en ganska bred publik, att föregångaren nådde högt på de tyska topplistorna torde vara en bra indikation på att det kan vara fallet även denna gång.
Det låter bra, låtarna är bra och det finns en hel del kvalitéer på denna samling ballader. Men det är en samling ballades så när ska man lyssna på den? inte bra i bilen eftersom man dåsar av när man lyssnar på ballader. Inte så kul vid aktivitet heller, men kanske när man ska sova. Som avslappning inför sömn, men jag vet inte om jag skulle köpa ett album bara för det, det finns andra sätt att somna. Det är helt enkelt, precis som den tidigare balladsamlingen jag recenserade för många år sedan, ett album som är svårt att hitta tillfällen att spela. Det är också ett album som trots att det har goda kvalitéer aldrig riktigt når fram till mig – jag har hört många album av liknande kaliber och jag vet inte om detta står ut mer eller mindre.
Helt okej samling ballader. Låtarna är bra men ingen av dem sticker riktigt ut som hitlåt eller så. Man kan väl påstå att han är imponerande ihärdig med sitt balladskapande den gode Herr Pell och det i sig är väl imponerande, positivt är också att albumet innehåller fyra låtar som inte är släppta tidigare och att låtarna är bra. Dock blir det i slutändan ett för monotont och för långt för att göra något direkt bestående intryck.
HHHHHHH