Lioncage
Turn Back Time

Lioncage tycks vilja vrida tillbaka tiden och det tycks som att de gör det stilistiskt också. Turn Back Time är deras tredje album, det första släpptes 2015. Det är en grupp om fem lejon och några gästmusiker som satt samman detta nya album som har ett dussin spår och en speltid på dryga femtio minuter. Snyggt skivomslag tycker jag att de tyska lejonen fixat och dessutom har de hittat ett par ganska prominenta gäster. Frågan är bara vad man ska säga om musiken.

Det handlar om klassisk melodirock och jag kommer att tänka på band som Yes och Chicago när jag lyssnar. Det är byggt på starka melodier och refränger, knappast något nytänkande men riktigt vass produktion och stark sånginsats. Bra variation över låtmaterialet är det också vilket gör att det inte känns som ett album som tar över femtio minuter att spela sig igenom.

Bra album, riktigt bra låtar och medryckande musik. Det är ett album man gärna sjunger med i, och jag hittar då inga svagheter. Kanske att albumets bristande originalitet kan ses som en svaghet men om det låter så här bra så bryr man sig inte överdrivet mycket. Sedan kommer albumet med största sannolikhet försvinna i bruset för det är inte direkt det enda riktigt högkvalitativa albumet som skapats i denna genre under de senaste åren, men frågan är hur många av dessa kommer du ihåg? Jag kan inte minnas speciellt många av dem. Men om jag återgår till albumet jag skriver om nu så kan jag väl bara konstatera att alla spår är bra men att avslutningen på albumet är starkare än inledningen.

Det blir tummen upp för lejonburen och de tyska lejonen som bjuder oss på ett riktigt trevligt album. Ett album som jag definitivt har uppskattat att spela om och om igen och ett av de trevligare albumen jag recenserat på ett tag. De kanske inte bjuder så värst mycket nyskapande musik men när man följer ett format så här bra så blir det ändå riktigt bra och väl värt att kika närmare på. Ett riktigt bra album!

HHHHHHH