Toto
Toto XIV

Pratar vi AOR så är det väldigt svårt att inte nämna Toto. Pratar vi 80-tal så är det lika svårt att inte göra det. Pratar vi musik i allmänhet är det svårt att inte nämna Toto, de är ett av världens bäst säljande band genom tiderna med några av de mest klassiska låtarna alla kategorier i sin katalog. Frontiers nämner makalösa siffror som att medlemmarnas samlade diskografi omfattar 5000 skivor. 5000!!! De nämner också lite sådär förbigående att dessa 5000 album genererat en halv miljard sålda skivor. Inte en halv miljon, vilket hade varit imponerande bara det utan en halv miljard (!) - hur kommenterar man det egentligen? Nu är de tillbaka med sitt första album på nio år och det är bara att lyfta på hatten, för här används 38 års erfarenhet extremt väl!

Många band har genom tiderna kommit och gått medan Toto bestått förutom ett kort uppehåll för några år sedan. Deras stil har kopierats och inspirerat tusentals band genom åren och många av dem har låtit lika bra som Toto, kanske t.o.m. bättre men så länge originalet inte gör bort sig är det ändå alltid lite mer speciellt att höra originalet. 5000 album har haft någon av Totomedlemmarna närvarande men som Toto har det blivit tolv studioalbum före denna. Men vänta nu, tänker ni som kan er romerska - skivan heter ju ’Toto XIV’, alltså ”Toto 14” och det stämmer att Toto gjort 13 studioalbum men ett av dessa var som soundtrack till filmen Dune med Kyle MacLachlan i huvudrollen. Utöver dessa har Toto släppt fem liveskivor och åtta samlingsalbum men det är nog ändå som singelsläppande band Toto är kända för den breda massan i dag.

Singlar som Hold the Line, Rosanna, Africa, I’ll Be Over You och Pamela är mer klassiska än Beethoven, ändå har inte Toto mer än fyra singlar på Billboards topp 10 och bara en enda etta. Med den här nya skivan finns det en låt som bara måste bli en ny etta, den magiska pianoförstärkta powerballaden Burn. Ännu har dock inte Burn släppts på singel, utan så här långt har vi fått se två andra spår - pianoprydda rockspåret Orphan och den lite småsnabba och halvprogressiva Holy War. Om den nu släpps som singel, men det borde den definitivt (den har ju faktiskt Joseph Williams på sång och det brukar innebära en klassiker)! Utöver dessa tre låtar får vi en hel del annorlunda spår. Både mjuka och lite hårdare, något som låter väldigt bluesigt och mycket som känns ganska jazzigt. Det är med andra ord ett Totoalbum, så som Totoalbum brukar arta sig.

Kvalitetsmässigt varierar skivan ganska mycket. Jag tycker inte bandet lyckas hålla en lika hög nivå över alla de olika låtarna utan det finns definitivt spår som låter sämre men sett överlag är det riktigt hög nivå på det. De allra flesta låtarna är definitivt uppe på den nivå de höll på sin storhetstid. Williams är tillbaka i bandet på heltid med den här skivan och sjunger med sin karaktäristiska röst i sju av de 11 spåren. Övriga spår sjungs av bandets enda medlemmar sedan starten, Steve Lukather och David Paich, samt den tredje ursprungsmedlemmen Steve Porcaro som också återvänt. Holy War görs i duett mellan Williams och Lukather och i Chinatown samt Great Expectations har de även tagit med sig Paich. Dessutom är All The Tears That Shine en duett mellan Paich och Lukather. Den enda i kvintetten som inte satt sin röst i fokus är Keith Carlock som kommit in på trumpallen efter att Simon Phillips lämnade bandet förra året efter 20 år i bandet.

Efter att ha spelat igenom skivan ett antal gånger känner jag mer och mer hur de bra spåren blir allt bättre medan de mindre bra inte blir det. 21st Century Blues är t.ex. som namnet antyder en väldigt bluesig låt, vilket funkar lite sisådär om jag ska vara ärlig. Unknown Soldier (For Jeffrey) är en vacker ballad som dock aldrig riktigt tänder till och jag tror den hade låtit mycket bättre med Williams på sång istället för Lukather för hans röst brukar passa bättre till den här typen av låtar. Utöver dessa tycker jag inte heller att Chinatown riktigt får båten i gungning men The Little things som kommer mellan Unknown Soldier och Chinatown lyckas i alla fall rädda upp ett praktfiasko för den påminner väldigt mycket om låten The Look of Love (is in your eyes bla bla bla, ni vet). Jag gillar dock refrängen väldigt mycket där de tar The Look of Love-konceptet till höjder där originalet aldrig varit. De bästa låtarna är redan nämnda Burn, Holy War och Orphan samt den vackra körförstärkta All The Tears men alla spår utom de nämnda som mindre bra är riktigt, riktigt bra!

Köper du specialutgåvan får du utöver en DVD om hur de gått tillväga när de skapat albumet (som följer med CD-utgåvan) också skivan på vinyl, en T-shirt, en poster samt en litografi. Och är du ett fan av Toto så tycker jag definitivt du ska köpa den för utöver några svagare spår är det här en grymt bra skiva på alla plan! Så här bra har jag inte hört Toto sedan mitten på 80-talet! Överraskningarna är få men kvalitén är överväldigande. Defintivit en av Totos bästa skivor.

HHHHHHH