Haken
Vector

De gillar att trotsa förväntningar, att hålla lyssnarna på tårna, de är aldrig nöjda med gamla framgångar och gillar att utmana sig själva. Det låter ju bra men som recensent av fyra av deras tidigare alster är det svårt att instämma i vad som sägs. Jag tyckte om deras album Mountain som jag skrev om för många år sedan men de jag skrivit om sedan dess känns bara som omarbetningar och det är lätt att komma med antagandet om att det var bättre förr – kanske var det bättre förr då exempelvis Genesis och Yes lade grunden till vad Haken skapar. Sångare Jennings påstår dock att bandet överträffat vad de hoppats åstadkomma med detta album, frågan är bara vad de hoppades åstadkomma.

Progressiv rock, kanske progressiv metall, lite tyngre än tidigare, kanske också lite rakare – jag vet inte eftersom jag efter ett dussin genomspelningar tycker att det låter precis som Affinity eller Restoration, det är ingen större skillnad. De sju spåren kräver 49 minuter av din tid med hygglig variation, och lite djup – ganska mycket arketypen för progressiv rockmusik, om jag löst tänker på klassisk proggrock så är Hakens musik ganska nära. Snygg produktion, Jennings sjunger bra men han känns lite tråkig och kanske borde Haken byta sångare - det är kanske den där för genren typiska sången som gör att Hakens känns fantasilösa. Mycket melodiöst är det dock, och att det är imponerande solitt får man väl ändå påstå

Vector är ett album man nog ändå får kalla bra, musiken är ganska trevlig och är lätt att ta till sig – alldeles för bra för att vara dåligt. Frågan är bara: var är allt det där de gillar? Att återuppfinna sig själva, trotsa förväntningar och så vidare, var är alla de elementen i detta album? Och om de överträffade sina mål med resultatet, vilka mål hade de då? Nu säger jag inte att Haken är värdelösa eller något men de fyra poäng jag ger detta album kommer efter mycket övervägande, jag funderade faktiskt på att ge dem ett lägre betyg än så bara för att de faktiskt inte erbjuder något nytt eller spännande. Men samtidigt är albumet för bra för att bara avfärda och dem som gillar den klassiska progressiva rockmusiken, och förstås för dem som gillar Hakens tidigare alster, kan det åtminstone vara värt att kika lite närmare på det.

Slutsatsen är att Haken fortsätter på sin inslagna väg och Vector bjuder inte på några överraskningar, det är ungefär det nya albumet jag hade förväntat mig redan innan jag hört den första låten. Därför blir det en tveksam fyra och om de fortsätter göra album av det här slaget blir nog betyget lägre i fortsättningen, det finns inte riktigt något som fångar mig och albumet känns bara för bra för att vara dåligt och för dåligt för att vara riktigt bra. Mediokert kanske är ett bra ord för det, eller kanske att Haken inte gör sina fans besvikna – välj själv.

HHHHHHH