Haken
Affinity

Haken släpper nytt album, det fjärde för deras del. Affinity kallas detta nya album som har ett intressant omslag, jag säger intressant för inte fan är det snyggt. Bandet säger att de vill gå vidare med sin musik men att det samtidigt hörs att det handlar om samma band, standard för en pressrelease inom progressiv musik eftersom det brukar stå så i anknytning till ungefär alla band. Hakens The Mountain som släpptes för tre år sedan var väldigt bra, kanske inte ett under av unika idéer och så vidare – snarare en hyllning till en svunnen tid vilket antyds i presstexten att detta album också är men till åttiotalet denna gång, en låt heter till och med 1985.

Klassisk progressiv rockmusik i stil med de tre liknande banden, välbekant musikstil. Väldigt melodiöst, en del långa låtar, mycket variation, fantastisk produktion, bra sångare – allt som ska vara där finns där men hur är det med det som man kanske inte räknar med, finns det några överraskningar? Svaret på den frågan är nej, Haken bjuder inte på några direkta överraskningar förutom kanske en touch av norskhet i det långa spåret The Architect men det känns egentligen inte speciellt överraskande och hela albumet känns som ett som levererar mer eller mindre vad man kan förvänta sig av ett band som Haken. Och det betyder förstås att det är ett solitt och riktigt bra producerat album, ett som bandets fans kommer att känna igen som ett album av Haken.

Det är ett riktigt bra album på många sätt, synd bara att det är ett lite väl förutsägbart album. Ni som gillade The Mountain kommer att tycka att även detta är ett väldigt fint album, och till er rekommenderar jag definitivt att införskaffa albumet. Detsamma gäller er som uppskattar de liknande banden, för er är det väl värt att titta närmare på för det finns egentligen inte mycket att anmärka på, mer än att det är lite förutsägbart vilket förstås inte är det mest lyckade inom progressiv musik. Det är en solid och logisk fortsättning på bandets diskografi, och deras fans kommer att känna igen sig och bli imponerade av sitt favoritband.

Snyggt album med bra låtar, bäst är det femton minuter långa spåret The Architect och när jag hör det tänker jag alltid: ”varför kunde inte resten av albumet vara av den här kalibern”, på det spåret hör vi också Einar Solberg från norska bandet Leprous. Därmed kan vi konstatera att Haken fortsätter att leverera kvalitativt material, i jämförelse med albumet The Mountain tycker jag inte att detta känns lika bra men det är fortfarande ett väldigt välgjort album som rekommenderas till er som stod på berget och ropade ut er entusiasm för Haken och deras musik för tre år sedan.

HHHHHHH