Haken
The Mountain

Brittiska sextetten Haken beger sig på en sjuttio minuters bergsvandring med sitt tredje album sedan debutalbumet 2010. InsideOut talar i stora ordalag om detta brittiska band som tycks uppskattat av mången skribent på det världsomspännande nätet, spännande kan tyckas och ett skivomslag med en bergstopp kan knappast ses som avskräckande. Den som beger sig in i Hakens värld får dock räkna med en del bergsklättrande eftersom det är ett album som kräver sin man, den som gillar treackords- standardiserad heavy metal bör nog inte titta särskilt noga på detta album. Det är ett album som byggs på variation, på komplicerade strukturer, på intressanta harmonier och långa låtar. Ungefär som progressiv rock i det förflutna och jag tycker att det skulle kunna vara lätt att bara namndroppa det ena progressiva rockbandet efter det andra, IQ. Men det är inget jag sysslar med, Genesis. It Bites, Bigelf, Camel, Knight Area, Beardfish och så vidare. Nu går vi vidare istället för att skriva Steve Hackett.

Det är ett långt album, men ett varierat sådant. Musiken bygger på tydliga strukturer, både typiska och atypiska. Cokroach King känns som en typisk lite mörkare progrockdänga med mycket ombyten, spännande melodi och mycket stämsång. Atlas Stone är lite mer atmosfärisk, Someday är vackert lugn och så vidare. Något jag tror att vissa mer kritiska recensenter skulle kunna anmärka på är att albumet blir lite spretigt, det finns ingen riktig röd tråd genom hela albumet. Det är dock inget alltför stort problem tack vare albumets karaktär och dess låtmaterial med låtar som varierar stort även inom låtarna. Det bygger mycket på keyboards och sången vilka tar mycket plats, basen känns lite i skymundan men å andra sidan tycker jag inte att den behöver ta större roll i detta låtmaterial.

Det är definitivt ett starkt album men jag tycker att det blir något lite spretigt för att bli en riktigt bra helhet. För mig är Cokroach King den riktigt stora höjdpunkten och det spår som verkligen glänser på ett album som i övrigt består av mycket välgjord och solid progressiv rockmusik som visar upp både stor talang och uppfinningsrikedom (utan att för den skulle gå direkt utanför ramarna). Dock tycker jag ibland att de gör en del saker lite väl komplicerat, onödigt komplicerat tycker jag nog att man kan säga. Men om ni gillar grym progressiv rock bör ni inte låta en överkritisk recensent som jag själv påverka omdömet för detta album har trots allt alla ingredienser ett progressivt rockalbum behöver.

Det är varmt rekommenderat för fans av den progressiva rockgenren, det är dock lite för genretypiskt och saknar den där riktiga spetsen som behövs för ett av våra absolut högsta betyg. Cockroach King är dock en riktigt fin topp men jag skulle ha velat se ett till spår av samma kaliber (dock inte i samma stil). Man kanske kan säga att Hakens klättring tar slut någonstans precis under toppen, de tar sig in på omslagsbilden men bara precis och det är fortfarande en ansträngande resa till toppen. Dit kan de dock definitivt nå eftersom de onekligen är kapabla till att skapa riktigt bra musik och detta album är definitivt riktigt bra, väl värt att kolla upp om du kallar dig fanatiker av progressiv rock.

HHHHHHH