Rikard Sjöblom’s Gungfly
Friendship

Vänskap är vad det nya albumet från Sjöbloms Gungfly handlar om, det är album nummer fyra för Gungflyet. Vi bjuds på sjuttio minuter musik och på ett helt okej skivomslag även om det kanske inte är ett album jag tar emot med spänd förväntan då jag aldrig riktigt hänförts av den gode Sjöbloms musik, men visst gör han vad han gör bra och kan väl beskrivas som en kompetent låtsnickare. Dessutom låter jag aldrig tidigare intryck påverka hur jag angriper ett nytt album och denna har nu gått varm i min musikspelare ett tag, vilket kanske inte fått mig att vilja inleda en vänskap med den gode Sjöblom men inte heller göra honom till min fiende.

Det handlar om progressiv rockmusik med allt vad det brukar innebära, det är ganska rockiga låtar men varierat med lite lugnare och mer finstämda inslag, ungefär som det brukar vara kanske man kan påstå. Bra variation men kanske lite väl långt och kanske även lite väl långa låtar – det finns väldigt ofta utrymme för progressiva band/artister att kapa lite i sina låtar, så också i detta fall. Det finns ändå ett ganska stort djup som gör att man mer kan acceptera speltiden och att kalla tre spår för bonus kanske också kan tänkas vara ett förlåtande drag. Albumet utforskar vänskap, trädkojor och så vidare, och gör det väl på ett hyggligt intressant sätt kan jag tycka.

Produktionen och sånginsatsen är av bra kvalité, albumet ger en god känsla tycker jag – ett bra album helt enkelt. Ni som uppskattar Sjöbloms tidigare musikaliska historia kommer med största sannolikhet också imponeras av detta album, det bygger på samma element som det föregående albumet och sådant vi kunnat höra från den gode Sjöblom även före det. Det är bra men albumet fångar mig aldrig riktigt, det griper aldrig riktigt tag i mig. Det saknas den där riktigt vassa låten och blir mer av änne ett sådant där solitt album som man kan lyssna på några gånger men som man nog sedan ganska snabbt glömmer, ungefär som med förra albumet.

Det handlar helt enkelt om ett solitt progressivt rockalbum, ett album med bra låtar men också ett som inte känns överdrivet minnesvärt. Men visst kommer det att vara tilltalande för dem som gillat vad Sjöblom gjort tidigare och det är ett solitt album, jag skulle nog vilja påstå att det är ett album som är ungefär som jag hade förväntat mig – ett bra album som hade kunnat vara lite kortare och kanske även bjuda på något lite mer spektakulärt.

HHHHHHH