Rikard Sjöblom's Gungfly
On Her Journey to the Sun

Om ni trodde att Beardfishs avslut betydde att vi inte skulle få höra mer av kreative Rikard Sjöblom så trodde ni väldigt fel, han hörs lite här och lite där och bland annat jobbar han med sitt projekt Gungfly som hamnat under min lupp. Det är bandets tredje alster och den kommer med en Best of Gungfly som lite bonusmaterial för den som köper som köper CDn. Det är en resa till solen, en musikalisk sådan som tar hela 75 minuter med flera väldigt långa spår och frågan är om inte en del väldigt långa ganska händelselösa partier tar dem ut på lite väl sumpig mark här och där. Att det sedan låter som gammeldags progressiv rock och känns svår för en perifer betraktare att skilja från exempelvis Beardfish kanske inte direkt gör att marken känns mindre sumpig.

Det handlar om progressiv rock med allt vad det innebär, tänk band som King Crimson, Beardfish, IQ, Camel, Genesis och du kan göra dig en ganska bra bild av hur Gungfly låter. Det låter kreativt, finurligt och välproducerat men det låter ungefär som väldigt mycket annat i genren och Steve Hackett har till exempel redan släppt ett betydligt bättre album i denna genre så jag har svårt att se varför jag ska lägga mina slantar på det. Visst, det är lätt att tycka om för den som gillar progressiv rockmusik, men det är inte direkt första gången jag lyssnar på ett sådant album och önskar att det faktiskt vore lite progressivt, att upprepa vad andra redan gjort om än på ett relativt fräscht sätt känns ändå lite icke-progressivt. Den progressiva rockgenren är dock en bredare och mer omfattande genre än de flesta andra så det blir sällan ett rent plagiat och detsamma gäller Gungfly som även om albumet aldrig riktigt fångar mig eller överraskar mig ändå känns relativt fräscht och framförallt bra.

On Her Journey to the Sun kan beskrivas som ett bra album med bra låtar, en del långa instrumentala meningslösheter kunde jag definitivt ha varit utan men i stort är det en solid insats som definitivt kan beskrivas som värd att titta närmare på för den som uppskattar den här typen av musik. För mig är Old Demons Die Hard albumets bästa låt, de längsta låtarna lider alla av att vara för långa men förutom det och en viss brist på kreativ fantasi är det ett bra album som tilltalar. Jag tycker definitivt att det är ett album som kan vara väl värt att titta lite närmare på, speciellt för den som gillar det progressiva även om det mesta av det inte är speciellt progressivt nuförtiden.

Rikard Sjöblom ger sig ut på sumpig mark och för det mesta klarar han ändå av att hålla fötterna någotsånär torra, det är en fin bedrift. På On Her Journey to the Sun finns det både lysande och fullständigt ointressanta partier som i slutändan gör det till ett intressant album att titta närmare på, jag personligen tycker inte att det är en riktig höjdare men skulle inte bli överdrivet förvånad om det finns de som håller albumet riktigt högt.

HHHHHHH