Diabolos Dust
The Reaper Returns

Idag tittar vi på liemannen och hur han återkommer på ett ganska flott och underhållande skivomslag. Det är vad vi får när Diabolos Dust släpper album nummer tre och det ser intressant ut om man bara ser till omslaget. Vi skrev om debuten 2011 och var väl måttligt positiva, en bra debut var ett omdöme jag kunde läsa där – det album hade också liemannen på omslaget. Så frågan blir förstås hur bandet låter nu när jag skriver om detta nya album exakt sju år efter att jag skrev om debuten den femtonde oktober 2011.

Musikaliskt hamnar det väl någonstans mellan heavy metal och thrash metal, kanske lite thrashig heavy metal för den som vill ha en kul genremodell att klistra på skivomslaget. Hyfsat tungt, raspig sång med lite vråkiga inslag och sådant som man brukar höra från thrashiga band. Inte direkt nyskapande, till och med i pressmaterialet namndroppas det influenser till låtarna, Maiden, Priest, Testament, Children of Bodom och Carcass är band som nämns i anknytning till albumets åtta spår som trots alla dessa bandnamn inte erbjuder så värst mycket variation. Därför är det vettigt att de håller albumet kort med en speltid om ungefär 37 minuter.

Hyfsat segt är min känsla när jag lyssnar, det känns lite sömnigt och som att det inte är någon direkt fart på albumet. Jag tycker inte att något av spåren sticker ut vare sig ur positiv eller negativ bemärkelse, debuten var nog bättre skulle jag vilja säga och jag tror nog också att den kändes lite fräschare än detta nya album som aldrig riktigt fångar mig, intresserar mig eller får mig att vilja lyssna. Det känns som att Diabolos Dust kan bättre än så här, eller de borde åtminstone kunna göra något mer spännande än vad detta album har att erbjuda.

Omdömet blir att det är ett helt okej album, musiken är hyfsat bra men aldrig riktigt spännande och det känns som ett album man glömmer nästan redan innan det hunnit ta slut. Kanske är det ett album för den som gillar bandet eller gillar thrashig tungmetall men jag skulle inte tro att det är ett album som kommer att lyckas överdrivet väl när det gäller att övertala den breda massan av sin förträfflighet.

HHHHHHH