Band:
Jürgen Dachl - Vocals
Roland Zehrer - Bass Guitar
Stefan Fesser - Drums
Anton H. Lini - Guitar
Diskography:
Debut
Info:
Cover artwork by Artwars Mediadesign
Released 2011-10-28
Reviewed 2011-10-15
Links:
diabolosdust.de
myspace
youtube
massacre
De sägs tillhöra en genre som kallas power/thrash metal vilket ska betyda öronfångande melodier och refränger, de är inte överdrivet tunga utan känns snarare i stil med band som Metallica eller Megadeth men med några inslag åt både det poppigare och extremare. Ganska medryckande refränger har bandet ofta i sina låtar och det känns faktiskt ganska mycket stilmässigt som tillthrashad power metal med låtuppbyggnader som power metal med med tyngd som thrash metal, ungefär. Produktionen är snyggt tillputsad utan att för den delen bli alldeles för rent för genren, väl balanserad produktion känns som en passande bekrivning, det är modernt och snyggt utan att tappa den thrashiga känslan. Elva spår är vad vi får på albumet och dessa elva spår tar strax över 53 minuter att spela.
Det jag annars tycker är ganska intressant med detta album är omslaget där en individ som jag tror är döden verkar ha en fullspäckad arbetsdag. Det känns lite mörkt för den stil bandet sätter upp, jag tycker att det musikaliska snarare känns uppåt än nedåt vilket gör att den biten känns lite malplacerad precis som titeln. Jag tycker att de skulle haft ett mer positivt tema i sin titel, lyrik och sitt omslag.
Jag måste säga att jag har en ganska positiv inställning till detta album, de medryckande refrängerna och den överlag melodiösa inställningen harmoniserar väl med den thrashiga tyngd som bandet visar upp, de elva spåren håller alla en god kvalité där inget spår står ut som trist eller meningslöst. Dock hittar jag inte heller något spår som verkligen griper tag i mig och överlag blir bilden positiv men det griper inte riktigt tag i mig. Därför vill jag nog helst säga att det är ett bra album men utan några riktigt höjdpunkter.
Dessutom blir albumet i längsta laget med sina 53 minuter, speciellt då det inte finns några riktiga hitlåtar. Avslutningen på albumet blir lika utdragen som avslutningen på valfri sagan om ringen film, man tror att det är slut flera gånger om och är på väg att stänga av men inser sedan att mer är kvar. Jag är säker på att detta album precis som så många andra album skulle gynnas av att vara någonstans runt tio minuter kortare så att den där känslan att det borde vara slut inte infinner sig.
Diabolos Dust lyckas ganska väl med sitt debutalbum, thrash metall som låter väldigt bra med medryckande melodier och refränger. Om de bara hade valt att avsluta i tid och kanske dödat några älsklingar hade det varit än bättre. Ett bra debutalbum som lovar mycket för framtiden får bli min avslutning.
HHHHHHH
