Vendetta
The 5th

Finurlig titel på ett femte album kan man kanske påstå om tyska thrasharna Vendettas femte album som åtminstone ser bättre ut än det senaste som vi inte direkt hyllade. Det kom för sex år sedan och bandets debut släpptes redan 1987 och det andra 1988 innan det blev betydligt glesare mellan skivsläppen. Men detta är alltså bandets femte album som kallas The 5th och jag skulle inte vilja påstå att det gör mer för mig än deras tidigare album.

Thrash metal är det som sagt, rakt på sak och inga konstigheter. Ganska typiska thrashgrejer med tunga riff, bufflig sång och så vidare. Jag tycker att låtarna kunde haft lite bättre driv, mer energi eftersom albumet känns ganska trött, lite segt faktiskt. Det är inte heller speciellt mycket variation på låtmaterialet så det kan påstås vara ett album man ganska lätt tröttnar på.

Jag tycker inte direkt att Vendetta bjuder på något speciellt intressant, deras låtar känns lite sega och jag hade gärna sett mer energi och bättre driv. Det blir väldigt intetsägande och känns långt trots att speltiden bara är knappa 40 minuter. Det går nog betydligt fortare att spela igenom detta album än att skriva denna recension, det är inte så lätt att komma på något att skriva eftersom jag inte direkt tycker något om detta album. Låtarna känns mest bara ordinära och intetsägande.

Jag kan faktiskt kopiera vad jag skrev för ett halvt decennium sedan när jag recenserade deras senaste album som avslutning: ”Okej musik men en aning seg och intetsägande, speciellt beroende på det låga tempot som gör att det även känns som att de kopierat rakt av från de stora thrashbanden. Kort sagt så är Vendettas fjärde (femte den här gången) alster ett okej men totalt oengagerat album.” Jag är inte speciellt imponerad.

HHHHHHH