Dare
Out Of the Silence II

Dare firar trettio med att återsläppa sitt debutalbum i en ny version där de på nytt spelat in låtarna från det albumet. Out of the Silence II kallar de detta pånyttfödda album där deras äldsta låtar får nytt liv. De gav det dock inget vidare snyggt omslag, ganska tråkigt måste jag påstå. Kanske lite som Dare, som varje gång jag hört dem skapat väldigt snygg musik, bra musik men också lite för försiktig, de tar hela tiden den säkra vägen och vågar aldrig ta ut svängarna ordentligt. Det här är ett album som Dares fans kommer att uppskatta, det är inte det mest nyskapande eller våghalsiga musikaliska åtagande jag hört i mitt liv.

Att det handlar om melodiös rockmusik eller AOR torde inte komma som någon överraskning, och när det begav sig tror jag till och med att detta hade kunnat beskrivas som ganska fräscht och nyskapande. Men även om dessa låtar nu fått nytt liv, fräschare produktion och så vidare, kan jag inte påstå att det känns speciellt spännande. Visst sjunger Darren riktigt bra och produktionen är riktigt snygg men det känns trots det lite som ett gammalt album, lite fantasilöst och mest riktat till bandets fans och kanske är det inte heller tänkt att nå så mycket längre än så. Inte så värst varierat är det heller, kanske är det också ett lite väl långt album med 52 minuters speltid.

Riktigt snygg producerat och sådär, väl sammansatt och starkt hantverkat, ett album som är lätt att tycka om. Så skulle man kunna beskriva det. Man skulle också kunna kalla det lite långsamt, jag hade velat ha lite låtar med bättre driv och lite mer energi. Som alla Dares album jag hört så blir det lite sömnigt, det är snyggt producerad lite seg mjukrock – typ. Bra låtar, det är inget snack om den saken men det är inte direkt ett album som sticker ut, det är ett album för de som redan fastnat för Dares musik och det är tveksamt att det kommer vinna dem speciellt många nya fans.

Ett album som för trettio år sedan kanske glänste, kanske var fantastiskt, kanske kunde anses ganska revolutionerande, men det var trettio år sedan. Det är ett bra album som dock känns aningen trött och aningen daterat – ett album som låter som Dare alltid gjort, inga överraskningar. Out of the Silence II är ett schysst album men knappast ett som kommer att göra något större avtryck i musikhistorien.

HHHHHHH