Dare
Calm Before the Storm 2

Darren Wharton kanske känd som keyboardist för Thin Lizzy en gång i tiden, numer har han dock sitt egna band Dare och även om Thin Lizzy alltid verkar följa i all pressinfo om bandet får man väl ändå säga att Darren faktiskt har betydligt mer historia med Dare än med Thin Lizzy sett till vilket material han släppt. Calm Before the Storm 2 som är hans nya album är en ny variant av hans album Calm Before the Storm från 1998 med låtarna helt nyinspelade, i ny ordning på albumet samt med två nya tidigare osläppta låtar.

Dare spelar väldigt lugn melodiös rock som kanske med lite ansträngning kan kallas AOR, men det handlar mest om ballader och sådana låtar och det rockar inte direkt på särskilt mycket. Någon beskrev det i relation till Calm Before the Storm som att de tagit och filat bort alla rockighet och det ligger någonting i det tycker jag faktiskt. Det är mest bara lugna låtar med en viss keltisk underton och Darrens väldigt lena stämma som vakandes över hela ljudbilden som är polerad till en helt slät yta. Snygg ljudbild får man också säga att det ändå är, kompetent och tilltalande framförd dessutom. Med elva spår och 54 minuter känns det som att bandet behöver variera sig ganska mycket för att hålla mig som lyssnare intresserad från start till mål, vilket jag inte riktigt tycker att de gör utan näst intill alla låtar går i ganska lågt tempo och det enda undantag jag kommer att tänka på just nu är Crown of Thorns som åtminstone skruvar upp tempot lite grann.

Det är ett väldigt snyggt album, inte bara sett till omslaget, kompetent genomfört med genomgående bra låtar och bra musicerande. Darren sjunger väldigt bra och jämfört med originalet tycker jag att låtarna känns snyggare, kanske dock inte alltid lika bra men jag kan förstå poängen med att gå tillbaka och göra albumet man verkligen ville göra av ett tidigare album man gjort och det skiljer sig definitivt nog mycket från Calm Before the Storm att det känns värt besväret för den som plockar upp version två.

Vad jag inte riktigt gillar är dock att albumet blir lite tempofattigt och lite sömnigt i och med att allt är så melodiöst och det finns ingen riktigt rockerkraft kvar vilket gör att det känns lite tamt och lite sömnigt. Men egentligen är det mest att vara lite petig tror jag för att jag gillar flera spår som till exempel inledande Walk on Water, Crown of Thorns och nya låten Precious och här är jag väldigt sugen på att ge albumet ett högre betyg men ju längre jag lyssnar på albumet och ju fler gånger jag lyssnar på det, desto svårare har jag att gå på vattnet eftersom jag blir trött av att lyssna på det då det är så tystlåtet och oftast ganska lågt tempo. Min känsla när jag lyssnar på detta album är att det kunde ha varit bättre om det varit lite sämre, det vill säga om inte allt varit så tillrättalagt och polerat till perfektion för det är ändå när tempot höjs lite som bandet känns mest intressant och jag tror att balladerna och det lugna skulle komma mer till sin rätt om det fanns lite mindre av dem. Kanske att det bara kunde ha plockat bort två eller tre spår och gjort ett album om 40 minuter istället. Jag får dock ändå säga att Calm Before the Storm är ett väldigt trevligt album, men att det känns som att det saknar något.