Richard Marx
Inside My Head

Amerikanske sångaren, låtskrivaren, producenten och allt vad han är, Richard Marx får lite udda material som bara släppts i USA släppt även här i Europa på en samling som också innefattar en andra skiva med några av hans klassiska låtar. Men allt är inte gammal skåpmat som jänkarna sett tidigare utan detta album som endast släpps i Europa har fyra helt nya spår vilket kanske gör att det nästan kan ses som ett nytt och spännande album. Bonusskivan innefattar nyinspelningar av Richards finaste låtar från förr så onekligen är det ett späckat album vi får i och med detta. Frontiers var dock gemena nog att bara förse oss med den första skivan så om den andra är bra står för min del fortfarande skrivet i stjärnorna.

Det handlar om väldigt melodiös poprock med inslag av lite AOR för att krydda det hela lite grann. Det varieras mellan medryckande melodirockare och finstämda ballader och som helhet får vi hyfsat med variation över de tretton spår som första skivan innefattar. När det gäller den andra skivan kan jag tyvärr inte säga mycket mer än att det förstås alla är fina hitspår i sina originalutföranden men nu kommer de i nytt utförande och om dessa vet jag inte mycket tyvärr. Produktionen är högklassig och ger en fin ljudbild som man gärna tar till sig, och Richard själv har en kompetent sångröst som främst kommer till sin rätt när det blir lite mer finstämt men fungerar bra även i andra avseenden.

Inside My Head är en solid produkt, en bra skiva men utan att egentligen imponera. Tempot är övervägande lågt vilket gör att albumet kan tyckas en aning segt och i förlängningen blir det också lite segt att lyssna till, speciellt om du hade tänkt spela det i bilen eller något liknande. Det är ett album utan några direkta brister som ändå inte känns överdrivet imponerande eller spännande, jag tycker att det blir lite lojt och kanske också lite sömnigt. Visst finns det höjdpunkter som de inledande två spåren vilka jag måste säga är riktigt bra och här tycker jag att man får en indikation på varför denne herre har sålt över trettio miljoner album och varför han skrivit tretton listettor på Billboard. Men i stort känns det lite mer bara som ett album i mängden album som Frontiers släpper ur sig, vilket betyder bra utan att direkt glänsa, eller kompetent melodiös rock enligt gängse regler.

Mer än det finns det väl egentligen inte att säga, kanske dock att om du köper detta album tror jag med all sannolikhet att du kommer att uppskatta det för det är ett album som inte borde göra någon besviken. Samtidigt är det också ett som kommer att få ett väldigt litet fåtal att göra höga glädjeskutt när de hör det. Kort och gott ett solitt album.

HHHHHHH