Band:
Graham Keane
Discography:
Debut
Guests:
Wilmer Waarbroek
Derek Sherinan
Nahuel Ramos
Pat Byrne
Klemen Markelj
Kevin Talley
Nathan Pickering
Info:
Released 2017-03-24
Reviewed 2017-03-27
Progressiv metal är det som sagt och jag skulle väl vilja påstå att ett band som Dream Theater lär ha varit en ganska stor inspirationskälla. Keane trampar in på många platser, bland annat lite mer extrema tongångar med vrålande och lite så där. Ett väl producerat och varierat album med mycket djup och en dramatisk ton. Historien kanske kunde ha berättats lite bättre, det känns inte riktigt som att albumet berättar en sammanhängande historia utan det blir lite fragmenterat – kanske inte som album men som historieberättande. Det känns som att den gode herr Keane har skapat ett fräscht och finurligt album, dock kanske han tagit i lite väl mycket då jag hade kunnat vara utan det arton minuter långa avslutande spåret.
Det är ett fräscht, finurligt och bra album, jag gillar låtmaterialet och idéerna som Keane bjuder på. Dock tycker jag att vissa av spåren blir lite långa och då kanske främst det avslutande spåret. Albumet lyckas för det mesta att undvika de progressiva fällorna som för långa innehållslösa partier där fingerfärdighet visas upp i meningslösa orgier av skalor, det finns dock några partier som känns lite åt det håller speciellt avslutningen. Det är lite svårt att förstå förkärleken till långa epos som aldrig riktigt kommer någonstans men kanske är längtan att göra något spännande så stor att man inte stannar och funderar på om man borde göra det. Men egentligen borde jag inte klaga så mycket eftersom det är ett riktigt kul album med mycket roligt att ta till sig.
Jag tycker att The Vicious Head Society lyckas bra med sitt album, de flesta progressiva album/band fastnar i behovet att visa upp sina förmågor på bekostnad av helheten och Abject Tomorrow är inget undantag. Det är dock överlag ett riktigt spännande album med bra variation, fräsch ljudbild och bra låtar som definitivt bör tilltala fans av den progressiva metallen och säkerligen många andra – speciellt oss som inte gillar att höra samma gamla grejer repeterat om och om igen. Jag gillar Abject Tomorrow och då både albumet och dess titelspår som jag tycker är bäst på albumet. Tummen upp!
HHHHHHH