Stormage
Dead of Night

Om tyska power metal-bandet Stormage hade varit svenska hade man kunnat ana att det kvar ett gäng stormagade filurer. Men nu är de tyska och då blir förstås innebörden av bandets namn något helt annat, och nu har vi bandets tredje alster att ta ställning till. Det senaste släpptes under en stormigare era, nämligen för omkring ett decennium sedan så det kanske inte är så konstigt att namnet när nytt för mig trots att de kallas för en tysk heavy/power metal-institution och har funnits sedan 2003 och egentligen sedan innan dess då de från början hette Anthem och släppte under det albumet ett album. De bytte namn 2003 då nuvarande sångare Heiko Hessler och gitarrist From kompletterade laguppställningen.

Som den örnögde redan noterade i första stycket handlar det om kraftmetall, kanske kan man väl likaväl kalla det tungmetall också. Ganska typisk metall egentligen med hyggligt repetitiva refränger och klassiska treackordsackompanjemang, ljudbilden är även den ganska typisk för genren och det vore ingen överdrift att påstå att dessa tyskar inte direkt bringar oss något musikaliskt överraskande. Dead of Night är ett väldigt förutsägbart album och innehåller mer eller mindre precis det man kan förvänta sig utifrån omslaget, på många sätt ganska mycket av en musikalisk axelryckning.

Det blir väl inte att gräva efter sågen i verktygslådan men kanske man kan använda den lilla sågen på multiverktyget jag har liggande i närheten, det är lagom bekvämt och enkelt att göra så. Jag tycker faktiskt inte att detta band imponerar speciellt mycket, albumet är ganska tråkigt och bjuder inte på något som får mig att stanna i steget och lyssna. Dessutom finns det inga direkt överväldigande hitlåtar som fångar mig som lyssnare utan det är ett album som passerar ganska obemärkt förbi, varken fängslande bra eller förfärande uselt. Stormage är helt enkelt ett band i mängden i en genre där mängden är väldigt stor.

Kanske för power metal-fansen men även det är tveksamt. Det är ett helt okej album men inte något som gör något större avtryck på mig som lyssnare och det enda jag tänker är: räcker det inte redan med trötta och fantasilösa heavy/power metal-album? Mitt svar är ja, det finns redan mer än tillräckligt och detta album erbjuder inget som inte redan finns i väldigt stor mängd och som inte gjorts bättre oräkneligt många gånger.

HHHHHHH