Steve Hackett
The Night Siren

Steve Hacket släpper sitt tjugofemte soloalbum i och med detta norrskensprydda alster, och utöver det har han förstås varit medlem i Genesis så han har god och lång erfarenhet. Det mest imponerande kan nog vara att han alltid lyckats skapa något som känns fräscht och intressant. Denna gång har han rest runt gjorden och mött musiker från diverse olika platser och kulturer, han har satt samman ett mångkulturellt album med ett fredstema. Ett långfinger till Trump, Åkesson och alla deras gelikar kanske man kan beskriva det som, ett långfinger som alla trångsynta definitivt förtjänar. Det hela börjar med väldigt starka och berörande Behind the Smoke som vi också kan se en berörande video för och därefter fortsätter det med kvalitativ musik helt enligt Hacketts adelsmärke.

Det är bekant för den som följt Hacketts musik, progressiv rock denna gång med influenser från hela världen, snygg produktion och riktigt bra variation. Starka melodier och ett gitarrspelande som är av riktigt hög kaliber, Hackett tillhör definitivt den absoluta eliten när det handlar om att traktera detta instrument. Han sjunger bra också. Trots att det är välbekant tycker jag ändå att Hacketts nya album har en fräsch framtoning och bör definitivt vara intressant inte bara för hans befintliga fans. Det är dessutom intressant och varierat nog för att hålla lyssnaren intresserad de 58 minuterna som detta album pågår.

Dock skulle jag vilja ha lite mer fart, det skulle inte ha skadat med en eller ett par låtar med lite mer fart. Det är dock bara en liten reservation för överlag tycker jag att detta album är bra och fängslande och kan rekommendera det till alla som brukar läsa vad jag skriver. På tal om dramatiskt och fängslande, första spåret Behind the Smoke är det mest intressanta på albumet och sedan vill jag framhålla det korta avslutande spåret The Gift som lite extra tilltalande. Alla spår på albumet är dock riktigt vassa och egentligen finns det väldigt lite att klaga på och den som vill klaga får leta länge efter brister då det enda jag egentligen kan kalla lite av en brist är att det saknas en snabbare låt och att det är väldigt välbekant för den som redan lyssnat på vad Hackett gjort tidigare och därmed kan konstatera att han gjort bättre saker förr.

Jag vill framhålla detta som ett bra album, The Night Siren har inte bara ett norrskinande snyggt skivomslag, det är också ett riktigt bra album. Det är inga problem att konstatera att Hackett fortsätter att leverera alldeles förträfflig musik, precis som han alltid gjort under sin långa och väldigt imponerande karriär.

HHHHHHH