Band:
Steve Hackett – Guitar, Vocals
Roger King – Keyboards
Discography:
Voyage of the Acolyte (1975)
Please Don't Touch (1978)
Spectral Mornings (1979)
Defector (1980)
Cured (1981)
Highly Strung (1982)
Bay of Kings (1983)
Till We Have Faces (1984)
Momentum (1988)
Guitar Noir (1993)
Blues With A Feeling (1995)
Genesis Revisited (1996, Japan-only)
Watcher of the Skies: Genesis Revisited (1996)
A Midsummer Night's Dream (1997)
Darktown (1999)
Sketches of Satie (2000 w John Hackett)
Feedback 86 (2000)
To Watch the Storms (2003)
Metamorpheus (2005)
Wild Orchids (2006)
Tribute (2008)
Out of the Tunnel's Mouth (2009)
Beyond the Shrouded Horizon
(2011)
Guests:
Amanda Lehmann – Vocals
Christine Townsend – Violin
Dave Kerzner – Keyboards
Dick Driver – Double Bass
Francis Dunnery – Vocals
Gary O’Toole – Drums, Vocals
John Hackett – Flute
John Wetton – Vocals
Mikael Akerfeldt – Vocals
Nad Sylvan – Vocals
Nik Kershaw – Vocals
Phil Mulford – Vocals
Roine Stolt – Guitar
Steve Rothery – Guitar
Nick Magnus – Keyboards
Neal Morse – Vocals
Jeremy Stacey – Drums
Conrad Keely – Vocals
Nick Beggs – Bass
Steven Wilson – Vocals, Guitar
Rob Townsend – Sax, Whistle, Flute
Jakko Jakszyk – Vocals
Simon Collins – Vocals
Lee Pomeroy – Bass
Djabe
Info
Produced by Steve Hackett and Roger King
Engineered by Roger King at Map Studios
Additional engineering on The Chamber of 32 Doors, Horizons, Supper’s Ready, The Return of the Giant Hogweed, Unquiet Slumbers for the Sleepers, Camino Royale, The Lamia by Benedict Fenner, and on Supper’s Ready by Dave Kerzner, Chris Frenchie Smith and Alex Lyon
Mixed and mastered by Roger King at Map Studios
Released 2012-10-22
Reviewed 2012-10-28
Links:
hackettsongs.com
insideout
Musikaliskt handlar det förstås om progressiv rockmusik, det är ganska komplicerat utan att gå in i alldeles för avancerade äventyr som inte leder någonstans (även om en del soloutflykter är extremt långa), gitarrspelet från Hackett är som vanligt imponerande då hans förmåga att förmedla något med känsla är helt oöverträffad. Produktionen är förstås extremt välgjord, imponerande kan man faktiskt säga med en ljudbild som få band kan mäta sig med och Genesis original räknas in bland dessa band vars ljudbild är undermålig detta. Det finns många olika sångare men dessa passar väl in och känns omsorgsfullt utvalda av Steve och den enda jag inte tycker gör helt hundra ifrån sig är väl Neal Morse som gör lite av en slät figur men annars är det riktigt högklassiga framträdanden rakt igenom.
Det är onekligen ett massivt projekt han genomfört den gode Steve och det märks i samlingen Genesisklassiker som kryddas med ett par av hans egna inrättningar också, 21 spår totalt och över två timmar musik. Och det mest imponerande är nog att han faktiskt lyckas hålla mig som lyssnare intresserad under hela denna tid för jag tröttnar normalt efter omkring 45-50 minuter men det är varierat, händelserikt och framförallt ofattbart kompetent genomfört. Han ger Genesis nytt liv så att säga, och jag tycker att alla spår håller högre klass än sin ”Genesiska” motsvarighet ibland enbart på grund av den bättre produktionen med snyggare ljudbild men ibland för att det känns som att det här låter mer som låtarna en gång borde ha låtit och de kanske kommer fram nu som det var tänkt att de skulle ha låtit från början. Nu kommer förstås alla gamla Genesisfanatiker att säga att jag har fel och att låtarna är så mästerliga i original och att inget kan överträffa dem och allt det där, och visst men om man objektivt börjar titta på musik från den tiden och jämföra med mycket som kommer idag så måste man inse att det var inte bättre förr.
Jag har aldrig varit någon större fan av Genesis då jag aldrig riktigt fastnat för deras musik av en eller annan anledning men jag har alltid respekterat deras musik och en del låtar har tilltalat, som det långa eposet Supper’s Ready, The Musical Box och ett gäng till, flertalet av de som finns på detta album kan räknas in bland dessa favoriter och för mig är definitivt dessa roligare att lyssna på så här än på originalen för att jag har varvat dem med sina motsvarigheter från förr och efter denna jämförelse kan jag definitivt konstatera att det nog ändå inte var bättre förr. Jag tror dock ändå och kan av några recensioner jag sett dra slutsatsen att många tycker att det var bättre förr tack vare en romantiserad bild av det förgångna, men jag tror ändå att många Genesisfans kommer att uppskatta detta eftersom det blåser nytt liv i detta sedan länge hädangångna band.
Kort och gott kan man säga att Steve Hackett återigen skapar musik på en nivå som få kan överträffa och här har han tagit dessa gamla fina låtar och gjort dem till något betydligt bättre. Man kan inte undgå att imponeras av Hackett och dennes förmåga att skapa intressant musik, Genesis Revisited II är kanske inte lika bra som hans senaste soloalbum men det är utan tvekan ett riktigt bra album och i ärlighetens namn kan jag säga att om du känner dig lockad av Genesis är detta det bästa album du kan skaffa för här finns de bästa Genesislåtarna och de bästa versionerna jag hört av dessa låtar.
HHHHHHH