Razzmattazz
Diggin' For Gold

Tyska bandet Razzmattazz gräver efter guld och hoppas med släppet av sitt tredje album kunna hitta den gyllene, ädla metallen. Det är redan från omslaget lätt att gissa sig till vad man kommer att få höra när man startar detta album. Vi får ett dussin klassiska hårdrockarlåtar i bästa AC/DC-anda. Om man tittar på bandbilden i skivhäftet så kan man också föreställa sig hur det låter, det är inte direkt ett album som staplar överraskningar på varandra, snarare tvärtom.

Klassisk gammeldags hårdrock som går rakt på sak utan konstigheter. Det är lite som att ta ett gammalt album och uppdatera det med lite mer modern ljudbild. Det är klämkäcka refränger och en del låtsekvenser där man direkt kommer att tänka på andra låtar som de härmat i sitt låtskapande. Förutom det jag redan skrivit om ljudbilden är det svårt att komma på så mycket mer att säga om det. Det skapar musik enligt ett format och de gör det bra, den som letar efter individuellt tänkande bör dock leta någon annanstans.

Diggin’ For Gold är ett underhållande album med trevliga låtar, bra energi och bra driv. Musik som passar bra när du vill ha musik som inte kräver något av dig, musik som bara finns där och som fungerar bra. Man ska dock inte analysera det alltför mycket eftersom man då börjar fundera kring låtstölder och så vidare, det är inte direkt så att de verkar anstränga sig för att undvika att låna från andra band – det är väl inget ont i det men som konstform är väl inte kopierande speciellt imponerande.

Inget av spåren på detta enligt skivbolaget sexiga rövsparkaralbum som är uppfriskande versatilt är fantastiskt. De är alla hyfsade låtar som tilltalar någotsånär, hela albumet känns lite sådär någotsånär – det är bra men det är svårt att överse med det faktum att det är ett album som gjorts många gånger tidigare. Det kanske är en av de bättre versionerna men likförbannat finns de i massor och det kommer hela tiden nya, Bonafide släppte ju till exempel ett album samma dag och de låter nästan likadant som Razzmattazz om än lite sämre.

Kort sagt kan jag bara konstatera att Razzmattazz tredje album är bra, det låter trevligt och den riviga energi de erbjuder är väldigt tilltalande. Det är bra men det är också fantasilöst och även om jag gillar att lyssna på det är det svårt att skaka av sig den där lilla känslan av déjà vu, men om du tänkt köpa Bonafides nyaste album men ännu inte hunnit så har du ett klart bättre alternativ i Diggin’ For Gold.

HHHHHHH