Pyramaze
Melancholy Beast

Pyramaze igen kanske du tänker nu, och det gör du medan jag tänker lite Hallowednostalgi. Melancholy Beast recenserades av mig för över ett decennium sedan i papperstidningen vi gav ut då och jag var inte imponerad, tre poäng av tio fick den på den tiden. Nu har vi övergått till en sjugradig skala, jag har hunnit bli flera år äldre och kanske även flera år visare och albumet släpps nu på nytt. Det innehåller dessutom en del extramaterial som kommentarer om spåren från Kammeyer som inte längre är med i bandet, samt ett bonusspår som fanns på den japanska utgåvan.

Det handlar om progressiv metall, lite power metalliskt skulle man nog kunna påstå. Band som Eldritch, Anubis Gate, även kanske Dream Theater och Pagan’s Mind till viss del är jämförbara. För er som känner bandets senare alster så är Lance King inte ens i närheten av lika bra som Terje Harøy som sjunger nuförtiden – jag tycker annars att Lance är en hygglig sångare men han låter ganska kass på detta album. Faktum är väl att bandet i sig låter ganska intetsägande egentligen, produktionen känns tam och billig jämfört med vad de har att erbjuda nuförtiden och låtarna känns ganska platta och utan djup. Albumet har inte speciellt mycket variation och en timmes speltid känns lite i längsta laget.

Jag sitter här och ställer mig frågan om det verkligen är värt att återsläppa detta album och med tanke på att jag egentligen inte tyckte att det var värt att släppa det från början måste ju svaret bli nej. Det är på något sätt ett dokument över ett band som idag låter intressant men vars första trevande steg in i musikvärlden var allt annat än intressanta. Jag kan väl inte säga att detta album har åldrats dåligt eftersom jag tycker väl egentligen bättre om det nu än när jag senast skrev om det, då tyckte jag att det var totaldynga nu känns det mest som bara ytterligare ett meningslöst och tråkigt album utan något större värde.

Jag är inte speciellt imponerad av vad jag hör och inte ens omslaget är speciellt intressant. Och det starkaste intrycket jag får när jag lyssnar på detta album igen är att alla förändringar bandet genomgått sedan det släpptes varit av godo, deras senaste album var riktigt bra – detta är riktigt ointressant.

HHHHHHH