Pyramaze - Immortal 2008

Spår
1. Arise
2. Year of the Phoenix
3. Ghost Light
4. Touched by the Mara
5. A Beautiful Death
6. Legacy of a Rhyme
7. Caramon's Poem
8. The Highland
9. Shadow of the Beast
10. March Through an Endless Rain

Band:
Michael Kammeyer (G)
Mattew Barlow (V)
Morten G Sorensen (D)
Jonah Weingarten (K)
Niels Kvist (B)
Toke Skonnemand (G)

Diskografi:
Melancholy Beast (2004)
Legend Of The Bone Carver (2006)

Länkar:
pyramaze.com
myspace
locomotive

En gång i tiden fick jag en skiva från ett dansk-amerikanskt band, en skiva som kallades Melancholy Beast och var gjort utav Pyramaze, det band jag ska recensera i denna text. Jag minns att jag inte alls tyckte om bandets debut, sångaren var kass, låtarna var osammanhängande och melodierna fungerade inte alls. Men vad har hänt till nu? Har bandet kanske utvecklats och vad är skillnaden?

Svaret på frågan i slutet av förra stycket kan vara många olika. Bland annat kan det sägas att bandet har utvecklats under fyra år sedan sist, det kan vara en skillnad, det är 2008 nu. En annan sak är att sångaren Lance King kickats och platsen har givits till Matt Barlow som efter denna skiva skall tillbaka till Iced Earth där han redan sjungit en gång. Men detta engångsgig har bidragit med en ny röst.

Pyramaze är ett tungt riffande band som inte direkt kan sägas ha allt för mycket melodier i sin musik. Om ni vill ha lite namedropping kan Iced Earth nämnas.

Nu när vi har droppat namn och snackat om musikalisk stil kan vi gå in på skivan lite mer. Den börjar med det obligatoriska introspåret innan den trillar in på låten som kallas Year of the Phoenix vilken är en bra låt som faktiskt bara ökar på de förväntningar man kunde ha haft innan man startade skivan. Därefter är det dock ganska mycket downhill eftersom resten av låtarna är rätt intetsägande och trista, lyckligtvis snurrar inte skivan alltför många varv vilket trots allt gör upplevelsen genomförbar.

Skivan är ändå en tydlig utveckling från debuten, hur den står sig i förhållande den andra skivan kan jag inte säga eftersom jag inte hört den. Men i förhållande till debuten är produktionen ett tydligt framsteg, soundet är tydligt snyggare än debuten. Ett annat framsteg från debuten är att låtarna känns mer som riktiga låtar och inte sammanklistrade fragment, även om nu inte låtarna är speciellt spännande är de mil före debuten. Omslaget är ett annat definitivt framsteg från debuten, debutomslaget var ruskigt fult, detta är faktiskt snyggt, synd bara att skivan musikaliskt inte är lika snygg.

All in all är detta en trist skiva som även om den är ett tydligt framsteg från debuten är alldeles för trist för att meritera att spelas någon fler gång och låtarna kommer att raderas från min iTunesmapp och iPod.

Pyramaze är trots en trist skiva på rätt väg genom pyramidlabyrinten.

HHHHHHH