Eldritch
Tasting the Tears

Italienska Eldritch har en diger historia av kvalitativa album, där det första släpptes redan 1995, nu knappa 20 år senare kommer bandets nionde album som går i blått. Smakar på tårarna kallar de sin nyaste skapelse där vi erbjuds dussinet spår och över femtio minuter av musikalisk skaparglädje. Åtminstone brukar det vara med musikalisk skaparglädje när det handlar om Eldritch. Den här gången sägs det att de arbetat mer som ett team och låtit medlemmarnas idéer och inspirationer smälta samman till en musikalisk riktning. Vad det innebär för bandets musikaliska inriktning är desto svårare att urskilja med tanke på att jag tycker att de bygger detta album kring mer eller mindre samma grund som de tidigare använt sig av. Inget ont i det dock med tanke på att de varje gång bygger något annorlunda utifrån samma grund.

Du som hört Eldritch förr kommer att känna igen dem, annars kan du tänka progressiv metal med inslag av power metal, progressiv rock, lite thrashigt och ganska mörkt. A Portrait from the Abyss Within från 2004 tycker jag ganska perfekt illustrerar hur detta band låter, titeln alltså. Djupsinnigt, lite mörkt, ljudbilden kan beskrivas som att den går i mörkt blått. Snyggt producerat med en ljudbild som imponerar, imponerar storligen får jag nog faktiskt tillstå. Sångaren Terence Holler är alldeles lysande också och låtarna är tekniskt komplicerade samtidigt som de ändå är medryckande och relativt lättillgängliga. Definitivt ett väl sammansatt album med bra balans, bra variation och en speltid som känns lämpligt för den typ av musik vi får. Om något tycker jag nästan att albumet känns i kortaste laget, något som förstås är av positiv natur för ett album på över femtio minuter.

Mycket bra album. Låtarna är sköna melodierna är bra, det finns ett djup och även efter många genomspelningar finns nya saker att finna. Det är något man måste se som positivt. Det är bra kvalité rakt genom albumet, det finns ingenting att att anmärka på någonstans, kanske att vi får precis vad vi kan förvänta oss av Eldritch idag. Kanske att jag skulle ha velat se lite fler överraskningar, lite fler udda inslag, lite mer saker som får mig att stanna till och lyssna lite närmare. Men det är förstås för att Eldritch brukar leverera kvalité och det får vi även här, kanske lite väl förutsägbar kvalité för den som vill vara lite petig. För er som gillar djup progressiv, lite mörk tungmetall bör det definitivt vara värt att titta lite närmare på detta album, det har massor att erbjuda inom den genren.

Kort och gott, ett riktigt bra progressivt metalalbum, väl värt att titta närmare på för den som gillar genren men troligen också för den som bara söker riktigt bra musik. Bäst är nog titelspåret och Love From a Stone som jag också gillar riktigt mycket. Eldritch har definitivt fortfarande massor att erbjuda och tjugo år efter sitt första album kan de fortfarande göra väldigt relevant musik, att smaka på tårarna har nog aldrig varit så här intressant. Kanske något även för dig?

HHHHHHH