Newman
Aerial

Steve Newman och hans Newman är tillbaka med album nummer elva för bandet som släppt musik sedan 1998, denna gång har han satt samman ett dussin låtar som inleds med rädsla för att flyga. Omslaget är ganska hyfsat också, det är det fjärde albumet vi recenserar på Hallowed. De tidigare har fått betygen fyra, fem och fyra, så det är riktigt vasst och bra men kanske inte så fantastiskt om vart annat när det gäller Newman, det här albumet är av samma kaliber som det som kom före dess föregångare.

Det handlar förstås om melodiös hårdrock med klämmiga refränger, snygg produktion och en allmänt stark hitpotential. Det är ett album som följer AOR-reglerna väl och knappast erbjuder några överraskningar, vilket man kanske inte ska förvänta sig från ett album från Newman med tanke på vad han gjort tidigare. Kanske inte det mest fräscha albumet man kan förvänta sig heller, men riktigt bra producerat och väldigt klämmigt. Bra sånginsats, schysst energi och så vidare, det är ett riktigt snyggt producerat album med hygglig variation utan att för den skull bjuda på något vi inte hört förr.

Det är inte det mest kreativt spännande album jag hört men det är riktigt bra, med schyssta låtar och bra melodier. Om det är bättre än Siren Charms vet jag inte men jag gillar det, det är ett riktigt kvalitativt album och man rycks lätt med i låtarna och så vidare. Genrefans kommer definitivt uppskatta detta album, det trycker på rätt knappar och gör det bättre än den stora majoriteten av band i denna väldigt välbefolkade genre. Visst kan man argumentera att det är ett album som inte sticker ut tillräckligt och det är ett bra argument, men motargumentet är ju att det är grymt med grymma låtar.

Riktigt tilltalande album, kanske inte det mest unika man kan stöta på men det är definitivt ett man kan lyssna på många gånger om. Och det är svårt att plocka ut ett enskilt spår bland de tolv, de är alla väldigt tilltalande och allt börjar egentligen med den väldigt snygga inledningen som sätter an en ton som hålls hela albumet igenom. Den enda svagheten är som sagt bristen på unika inslag vilket gör att albumet riskerar att glömmas bort och förvinna i mängden, det glömmer man dock omedelbart bort när man avnjuter detta riktigt grymma album.

HHHHHHH