Newman
Siren

Senast det begav sig befann han sig under sydligare skyar, jag minns hur jag försökte utröna vilket observatorium som prydde omslaget men jag kunde inte placera det, det finns ju ett par sådana i världen. Nu stöder denne Newman och hans band på en femme fatale, en Siren som man kan se på albumets snygga skivomslag. Snyggt skivomslag precis som förra albumet, det albumet var bra men inget direkt minnesvärt. Två år har passerat sedan dess och innan jag snabbspelade det förra veckan kunde jag inte minnas ett dugg från det och jag minns egentligen inget av det nu heller en vecka senare. Så det var ett bra men inte direkt minnesvärt album, men vad hittar Newman på nu när han bekantat sig med en förförisk siren?

Jo, ett tyngre och rockigare AOR-album än det förra, kanske att W.E.T. borde ha stått bland de liknande banden men jag orkade inte ändra från de tidigare tre som trots allt är lika fortfarande. Robert Säll från sagda W.E.T. gästar på ett av spåren för övrigt. Musiken är medryckande med tydliga strukturer och riktigt bra refränger. Det här är snyggare och mer modern AOR än på det föregående albumet och det känns mer distinkt och som att Steves röst passar betydligt bättre till den här typen av hårdrockigare AOR än den som framfördes på förra albumet. Bra gitarrlir, inte så anspråksfulla keyboards och riktigt bra sång bjuder detta album på.

Det är dessutom ett album som bjuder på en bra variation bland de tolv spåren, femtiosex minuter är lite långt kanske men jag tycker att det håller bra hela vägen genom detta album. Det är ett riktigt bra album faktiskt och betydligt roligare och fräschare än sin föregångare. Newman känns definitivt i högform både med pennan och instrumenten. Det här är definitivt ett AOR-album som gör ett avtryck. Visst, det finns massor av dem och det finns många bra men inte alltför många har något som gör att de höjer sig över massan, men det har definitivt detta album. Så medryckande, så starkt utan att fastna i klyschor och klichétänkande, det är jävligt bra låtar helt enkelt. Visst kan jag känna att jag önskade mig ett lite kortare album för att jag är allergisk mot för långa album och kommer att tjata om att döda älsklingar tills banden lär sig att ett album är inte intressant i en timme om det inte är något exceptionellt och framförallt något banbrytande. De flesta banden borde vara så ärliga mot sig själva att de inser att de inte är banbrytande i sin musikaliska framtoning. Newman är dock inte direkt de värsta syndarna i denna styggelse, Siren håller trots allt faktiskt ganska bra hela vägen även om albumet som helhet hade varit bättre med ett par spår mindre.

Jag tycker att titelspåret, Arcadia och Feel Her Again är albumets största höjdpunkter, detta är alla riktigt grymma spår som jag definitivt håller som toppspår inom genren. Jag måste också säga att detta kom som lite av en överraskning för även om jag alltid har ett öppet sinne förväntade jag mig bara ännu ett identitetslöst album jag kunde skriva bort snabbt för att få ner backlistan av orecenserade album, tji fick jag. Siren är definitivt ett album väl värt att titta närmare på för den som gillar melodiös rock/hårdrock, jag tänker i alla fall rekommendera det.

HHHHHHH