Dimman
Guide my Fury

Dimman låter ju på namnet som att det skulle kunna vara en svensk konstellation, men så är inte fallet, de kommer faktiskt från vårt grannland i öst. Och de bjuder oss på sin andra EP som råkar vara en grön historia med fem spår, vara fyra är låtar och avslutningen är en orkestral version av en av dessa fyra låtar. Så klart ingen speciellt lång speltid, allt är över på bara arton minuter. Det handlar om ett ungt band, en kvintett med individer som inte kan antas ha den största livserfarenhet som dokumenterats, men vad de saknar i erfarenhet tar de igen i ungdomlig entusiasm, eller?

Jag vet inte om det är så men deras raspiga finskklingande vokalinsats drar definitivt tankarna i riktning mot flera finska melodiösa dödsmetallare som lyckats bra med sin musik. Det är just melodiös dödsmetall av det finska slaget det handlar om när man analyserar Dimman och deras musik. Ganska lätt att ta till sig, lite klämkäck och med tydliga, starka melodier. Inga direkta konstigheter, inga direkta överraskningar. Produktionen är bra, det känns lite för kort för att ge ett starkt intryck direkt, sångaren skulle också kunnat ha varit lite bättre tycker jag. Hyfsad variation kanske jag också ska tillägga att det erbjuds.

Det erbjuds bra finsk melodöds men samtidigt kanske det inte erbjuds något speciellt banbrytande eller så, det låter väl egentligen ganska mycket som man kan förvänta sig efter att det första spåret tar sin början. Låtmaterialet är bra tycker jag, den orkestrala varianten kan man väl egentligen både ha och mista men den låten My Head, My Prison är nog den låt som tilltalar mig allra mest bland de jag får höra på denna lilla EP som jag tycker är helt okej, bra till och med. En trevlig liten produkt skulle man nog kunna påstå utan att fara med osanningar.

Dimman är ett intressant band och deras musik har god potential skulle jag nog vilja påstå. De behöver dock göra något betydligt mer intressant än vad de erbjuder på denna EP om de vill skapa lite mer relevant musik i framtiden.

HHHHHHH