Cipher
Déviance

Fransk dödsmetall är under min lupp idag, bandet heter Cipher och denna recension handlar om deras tredje album. Ett album med ett ganska tråkigt omslag men en snygg fransk dödsmetalljudbild som påminner om kända franska band som Dagoba och Loudblast för att nämna ett par men det påminner också om nordiska dödsmetallare som Childern of Bodom eller flera Göteborgsband. På många sätt kanske inte det mest kreativa, eller mest spännande album jag någonsin satt tänderna i, men det är fortfarande ett bra album med bra driv och bra energi – den franska melodiösa dödsmetallen brukar vara bra och detta album är inget undantag till den regeln.

Det är ett album med tretton spår, varav ett är ett intro och sedan får vi några interludier det är åtta låtar. Vi får sång på franska, vrålsång ska väl tilläggas, vilket är hyfsat fräscht kan jag tycka då jag inte utsatts för mycket sådant under mina år som musikrecensent. Albumet är 36 minuter långt vilket känns ganska lagom då det också är ett hyfsat varierat album som bör hålla lyssnaren intresserad genom hela speltiden. Produktionen är bra, jag gillar ljudbilden som definitivt känns väldigt tilltalande.

Ett bra album med bra låtar, skönt driv och energi. Men det är inte ett direkt unikt album, de bjuder knappast på något vi inte hört förr men tack vare att de sjunger på franska känns de ändå hyfsat fräscha. Men jag skulle inte beskriva dem som fantastiska, det låter dock intressant och det finns saker att gilla även om jag velat ha ett spår som stack ut lite mer och som kändes lite mer spännande, istället får vi ett gäng jämnbra låtar som i tur skapar ett schysst album.

Cipher har kvalité, de har driv och kompetens och vågar använda det franska språket för att skapa en särprägel som får dem att sticka ut lite. Annars finns det väl inte så värst mycket mer att skriva, språket är det som får dem att sticka ut lite, annars låter det faktiskt ganska mycket som ett typiskt franskt dödsmetallalbum.

HHHHHHH