Children of Bodom
Halo of Blood

Finska Sildren of Bodom är mer ett favoritband för den gode brodern än de varit för mig. Och vad jag noterade när jag läste på lite var att väldigt många tycks ogilla bandets vägval när det gäller musikalisk inriktning. Själv hade jag något eller några av de tidigare albumen med bandet, som debuten Something Wild till exempel, ett album jag bytte bort mot ett annat eftersom jag inte speciellt mycket gillade det. Nu är det en gloria av blod som gäller och det är samme lieman som alltid, frågan är förstås bara vad det musikaliska har att inbringa.

Det är samma flotta gitarriff och -melodier som jag minns sedan tidigare, stämningskeyboardsen och solona finns där också precis som det alltid varit. Laihos kraxande sång låter bättre nu än den gjorde på de tidigare albumen och ljudbilden är renare och snyggare. Dessutom tycker jag de kombinerar en storslagen ljudbild med den mer spontant tempofyllt aggressiva de hade förr. Ett album som definitivt inte riktigt faller inom ramen för Children of Bodom anno någon av deras skepnader men ändå är väldigt typiskt Children of Bodom. Melodiös dödsmetall med tydliga keyboards och ett ofta högt tempo, men det är mer varierat än jag kan påminna mig om att bandet varit. Jag har ofta tyckt bandet varit solida men ganska tråkiga på senare år, detta album är åtminstone mer intressant ur ett skapandeperspektiv.

Det är dessutom ett riktigt bra album, inledande spåret river igång med riktigt grym gitarrmelodi som får även den mest tråkige att stampa takten. Snabbt, imponerande, rivigt och kul är precis vad det är. Alla spår är inte lika bra som inledande spåret dock men albumet är varierat nog för att hålla intresset uppe hela vägen och bandet bryter dessutom ny mark med saker vi inte hört från dem tidigare. Dead Man’s Hand on You är något åtminstone jag inte hört från bandet tidigare och det är en spännande infallsvinkel även om det inte är ett spår som tillhör mina favoriter på detta album. Bra är det, men inte bättre än mycket annat på detta album. Videospåret Transference är troligtvis bottennappet på albumet för det spåret känns mest bara stelt, hyfsat kanske vi kan kalla det.

Children of Bodom gör kanske det bästa de gjort hittills, åtminstone det album jag tyckt bäst om utav de jag hört, eller mer aktivt lyssnat på. Det är ett imponerande album, jag tycker speciellt mycket om inledningen men även det som följer är riktigt underhållande. Det är bara att lyfta på hatten för dessa finnar och hylla dem för deras finfina album. Liemannen inväntar ditt inköp, missa inte Halo of Blood om du gillar melodiös dödsmetall.

HHHHHHH