Tracks
1. Not My Funeral
2. Shovel Knockout
3. Roundtrip to Hell and Back
4. Pussyfoot Miss Suicide
5. Relentless Reckless Forever
6. Ugly
7. Cry of the Nihilist
8. Was It Worth It?
9. Northpole Throwdown

Bonus tracks:
Party All the Time
(Eddie Murphy cover on super deluxe and Japan edition)
Angels Don't Kill (Live at Bloodstock
on Japan, US, Canada & iTunes edition)
Every Time I Die (Live at Bloodstock
on Japan, US, Canada & iTunes edition)

DVD bonuses:
- Was It Worth It? [Music Video]
- Making of "Was It Worth It?
- Angels Don't Kill - Live at Bloodstock
- Everytime I Die - Live at Bloodstock
- The Rockhouse Method With Alexi Laiho - DVD Trailer
- The Rockhouse Method With Alexi Laiho - Instructional DVD Excerpt

Band:
Alexi Laiho (vocals, lead guitar)
Roope Latvala (rhythm guitar)
Jaska Raatikainen (drums)
Henkka Seppälä (bass guitar)
Janne Wirman (keyboards, synthesizer)

Discography:
Something Wild (1997)
Hatebreeder (1999)
Follow The Reaper (2000)
Hate Crew Deathroll (2003)
Are You Dead Yet? (2005)
Blooddrunk (2008)

Guests:

Info
Produced by Matt Hyde
Arranged by Children of Bodom
Mastered by Tom Baker at Precision Mastering, USA, October 2010

Released 2011-03-08
Reviewed 2011-03-18

Links:
cobhc.com
myspace
relentlessrecklessforever.com
last fm
spinefarm

Jag har sett fram emot den här skivan sedan jag hörde 'Blooddrunk' för nästan tre år sedan och blev så besviken att jag inte lyssnade på den på över ett halvår. Ja, ska ni läsa en färgad recension i år så är detta recensionen ni ska satsa på. Children of Bodom är Finnarna som fullständigt tagit över världen de senaste fem-sex åren, även om dem erövrade mig långt tidigare. Jag har älskat bandet sedan första låten på första skivan och förra året skrev jag en skamlös hyllningsartikel till trettonårsjubilumet av att deras första skiva spelades in. Nu är deras första riktiga skiva här sedan "årets besvikelse 2008" släpptes och jag som hitintills haft lite svårt för det nya, hårdare Children of Bodom skall åter recensera världens bästa band.

Det är över tio år sedan jag första gången började lyssna på Children of Bodom och det som då var ett litet band som var stora i Finland har nu blivit ett stort band i så gott som vilket land du än befinner dig i. De syns och hörs vart du än vänder dig och sällan har väl en death metal-skiva inväntats av så många människor? För att göra klart hur stora dem verkligen är ska ni här få lite siffror: De senaste tre albumen har alla toppat finska charten. Sju av deras singlar har toppat singelcharten i Finland. Senaste albumet toppade på Sjunde plats i USA, tionde plats i Tyskland och tolva i Japan. Alla deras fullängdare klassas som minst guldsäljande av internationella skivorganisationen IFPI, ett av dem som platina. Bara för att nämna några saker. Så frågan som förmodligen alla ställer sig nu är om 'Relentless Reckless Forever' kan leva upp till detta? Är det en guldskiva?

Ja, det börjar onekligen bra. Riktigt tungt och riktigt mastigt pungar bandet ut det inledande spåret Not My Funeral som med sina armborsttunga gitarriff som skulle kunna få en flock hungriga vargar på flykt. Bastanta trummor som slår som en pneumatisk borr genom en gipsskiva gör skivan ännu tyngre! Och som om det inte vore nog så har de en viss Henkka Seppälä (äks Blacksmith) på basgitarren och när han slår på bassträngarna blir Children of Bodom t.o.m. tyngre än om asaguden Tor skulle använda sin hammare till att smida oljetankers på ett gigantiskt städ. Så med andra ord har vi återigen fått en kvicksilvertung skiva av Children of Bodom. Men är den bra då? Ja, håll käften! Jag ska komma till saken nu!

'Relentless Reckless Forever' är märkbart mer genomtänkt än föregångaren 'Blooddrunk' eftersom det nu handlar om mer saker än bara gitarrvirtuoseri och tyngd. Det här är en skiva som lika mycket handlar om genialiska musikaliska knep, välplanerade melodier och den där känslan av att få utlopp för sin energi som bara Children of Bodom kan tillfredsställa. Finns det något annat band man bara vill skruva upp stereon på högsta volym och skrika i takt med musiken till? Skulle väl vara Leonard Coen då...

Vad vi har här är en riktigt fantastisk Children of Bodom-skiva. En riktigt fantastisk skiva. Det är inte bara partiska Children of Bodom-älskaren som talar då. För det Bodom gör är att släppa en skiva som är 36 minuter lång och innehåller nio låtar där det känns som alla låtarna är riktigt välarbetade och noga utvalda. Inte som många band som ska skramla ihop en hel timme med material som inte håller måttet för att fylla ut en tre-fyra låtar som faktiskt är bra. Här vrålar gitarrerna som ylande prärievargar mot månen. Keyboarden skapar melodier starkare än Taisun (världens starkaste lyftkran som kan lyfta över 20 000 ton) och flödet i musiken är renare än ett steriliserat spädbarn. Den alltid så underhållande Alexi Laiho låter som om han börjat bli lite gammal i rösten, men även om han börjat väsa lite så har han fortfarande en ren styrka i rösten som gör att han kan tämja vinden.

Jag tror Children of Bodom som vanligt kommer väcka många känslor åt alla håll med 'Relentless Reckless Forever' och konstigt vore det väl annars? Framförallt tror jag dock att den kommer väcka eufori och rena energiutbrott i form av glädjefnatt hos sina redan existerande fans. Och många nya fans också. och det är en skiva som förtjänar det också. Kanske årets bästa album? I min bok hamnar den åtminstone inte långt därifrån i alla fall. 'Relentless Reckless Forever' är och förblir riktigt jävla underbar!

HHHHHHH

Label: Spinefarm
Tre liknande band: Norther/Kalmah/As I Lay Dying
Betyg: HHHHHHH
Recensent: Caj Källmalm