Children of Bodom - Blooddrunk 2008

Jag ska väl redan nu nämna risken att jag är en aning partisk i denna recension då Children of Bodom är mitt favoritband och har varit så de senaste åren, men jag ska försöka så gott jag kan att överblicka denna skiva så objektivt som jag alltid brukar göra.

Till att börja med kan vi klargöra redan här att detta är den hårdaste skivan detta finska band har släppt till dags datum. Det är mer rakt på, mer thrashigt, mer motorsåg och många av de så bandtypiska melodierna har försvunnit och ersatts av ett material som gör Children of Bodom betydligt mer death metal än de varit så här långt. Många av de keyboardledda melodierna har hamnat i bakgrunden och fler låtar påminner mer om In Your Face eller Thrashed, Lost and Confused än om de tidigare ledsagarna Downfall och Hate me! Musiken är förstås betydligt rikare, bandet har en djupare och bredare låtensemble nu och låtarna i sig är betydligt proffsigare i sig, både tekniskt och sett till hur de spelats in, mixats, producerats och skrivits. Children of Bodom idag har hunnit bli stora, det märks framförallt på att deras skivor och singlar säljer bra även utanför hemlandet Finland, men också i att deras namn dyker upp på mer eller mindre varenda diskussionsforum, deras musik spelas i reklamfilmer och att bandet gör allt större och mer omfattande turnéer på allt arenor med allt större publikkapacitet.

Så här långt har jag mest jämfört Bodom nu mot då utan att riktig förklara hur de låter, så jag tänkte nu gå in lite djupare på ’Blooddrunk’ och vad du får från denna, sjätte fullängdare från Childrn of Bodom.

Det första som slår en är inte tyngden, tro det eller ej så som jag inledde denna recension, utan den väldigt snygga produktionen. De ledande gitarrerna och Alexis ondskefulla sång är ännu tydligare här än någonsin och sången låter faktiskt riktigt arg och riktigt grym. Tempobyten och variationer i låtarnas melodier är också något som slår en rätt tidigt, tidigare har det varit ganska mycket att varje låt haft sin melodi och kört på dessa mer eller mindre hela låtarna igenom. Nu är det lite mer varierat än så, på gott och ont.

Musiken är som vanligt väldigt snabb överlag, men då och då stannar musiken upp lite om så endast för någon sekund här och var. Personligen är jag ingen superfan av att stanna upp melodierna och musiken för att köra ett två sekunders riffande eller något liknande. Det är ju en effekt i musiken, men risken finns att det stör rytmen mer än något annat.

Även om skivan inte har några dåliga låtar saknas de där riktiga guldkornen på ’Blooddrunk’. Sådana har Bodom tidigare knappast haft brist på, men på denna skiva finns det faktiskt ingen låt som i min mening skulle platsa för en best-of platta. Jämnheten är däremot slående men opersonligheten i låtarna gör dem mer ondeskulla och hårda och proffsiga, men inte bättre.

Frågar ni mig är detta årets största besvikelse. Children of Bodom har tidigare radat upp skivor som kanske inte är skapandets mästerverk, men där alla låtar är varma och karismatiska. Framförallt har de tidigare varit konsekventa skivor byggt på melodier och skaparglädje, vilket ’Blooddrunk’ känns som en fullständig motsats till. Det är en skiva som är oerhört snygg, proffsig och välspelad – men den saknar någonting som gör den unik, den saknar karaktär.

Nu sitter jag inte här och raljerar och tycker att allt borde vara som förr och förändring bara är till det negativa, jag är bara inte så säker på att bandets fans kommer bli så imponerade av detta. Jag blir i alla fall inte det. När skivan var helt ny orkade jag inte ens lyssna på den. Nu så här någon månad senare tycker jag bara det är en oerhörd besvikelse. De fans som kom från ’Thrashed, Lost & Strungout’ och senare kan mycket väl hoppa upp i taket för detta, vad vet jag – jag är inte en av dem. Men i mina ögon är detta en oerhört bra skiva som dock saknar all den karisma som gjort att åtminstone jag gått i taket för varje skiva innan. Är du nybliven lyssnare så besök bandets myspace och avgör själv, där finns ett par nya låtar och ett par gamla. Att det finns en skillnad i materialet kan vi åtminstone alla vara överens om. I min mening är ’Blooddrunk’ bättre, men inte alls lika bra!

HHHHHHH

Skriven 2008-10-10