Band:
Shawter – vocals
Izakar – guitar
Werther – bass
Frank Costanza – drums
Diskografi:
Release the Fury EP (2001)
Dagoba (2003)
What Hell Is About (2006)
Face The Colossus (2008)
Guests:
Info
recorded at Hyperion Studio in Marseille, France with producer "Brew" Varea
mixed by Dave Chang at Philia Studio
Släppt 2010-08-30
Recenserad 2010-10-13
Länkar:
dagobaonline.com
myspace
xiii bis records
Jag hade också faktiskt tänkt mig att spela på just Dagoba innan jag upptäckte att planeten i Star Wars har ett H på slutet vilket förstås saboterar hela den saken så tänk dig istället att du befinner dig på ett piratskepp och möter olika äventyr på din väg mot domens vågor, kanske för att få din dom eller kanske bara för att det är avslutningen på resan. Du kanske bor vid dessa vågor? Det är faktiskt just detta tema som Dagoba har på sin skiva, piratskeppet som besöker en massa spännande platser på vårt sfäriska klot under sin färd mot domens vågor eller på sin jakt mot Poseidon, jag har faktiskt ingen aning om vilket. Temat är i alla fall lite skoj även om pirater och deras skepp varit i ropet ett tag nu med Piratesfilmerna.
Musikaliskt är Dagoba blytunga med stenhårda riff och vrålande sång, men där finns också utrymme för mer finstämd sång och mer melodiösa stycken i vad som kan upplevas som en naturlig samverkan mellan de båda. För er som nu sliter ert hår och hoppas att jag skall ange en sådan där djuplodande väldigt analytisk subgenre kan jag säga att det rör sig om vad som kallas melodiös dödsmetall, eller melodic death metal om du är lagd åt den brittiska tituleringen.
Så med hård och dösmetallisk musik kan vi konstatera att allt börjar med en platsangivelse och slutar med domens vågor och allt däremellan. Bandet har släppt en video på en låt från denna skiva och den kallas Black Smokers och det är en riktigt bra låt tycker jag faktiskt, den bästa på skivan skulle jag kunna konstatera när jag nu lyssnat igenom denna skiva några gånger och jag konstaterar det nu.
Ett annat spår som faller mig i smaken är det som kallas I Sea Red som även det sticker ut en del och dessa trevliga spår tillsammans med en habil skiva i övrigt kan jag konstatera att jag fick ett visst dilemma när det gällde att välja hur många H som skalla vara svarta och hur många som skall vara grå. Velandet mellan fyra och fem har pågått varje gång jag lyssnar till denna skiva och det har varit svårt att komma till en god slutsats.
Där finns dock en del som sänker betyget lite för mig: dels är det genomgående lite för hårt, hade fler spår haft fler rena partier och lite mer dragning åt det melodiösa hade det inte varit några problem, och dels finns mitt eviga bekymmer med för långa skivor. Dagobas Poseidon är inte överdrivet lång i sig, den har en längd som går att acceptera även om jag nog helst hade skalat bort två av spåren.
Med dessa negativa delar väger jag tillslut över betyget till den mer negativa av mina två alternativ men det innebär fortfarande att jag konstaterar att Dagobas Poseidon är en väldigt fin skiva som nog tilltalar fans av den mer extrema skolan än mig, jag kan gilla extrem metall som denna men det bör vara lite färre spår och kanske aningen mer melodiöst.
Allt slutar dock med att skeppet kommer hem, eller?
HHHHHHH