Band:
"Peavy" Wagner - vocals, bass
Victor Smolski - guitars
André Hilgers - drums
Diskografi:
Reign of Fear (1986)
Execution Guaranteed (1987)
Perfect Man (1988)
Secrets in a Weird World (1989)
Reflections of a Shadow (1990)
Trapped (1992)
The Missing Link (1993)
Black In Mind (1995)
Lingua Mortis (1996)
End of All Days (1996)
XIII (1998)
Ghosts (1999)
Welcome to the Other Side (2001)
Unity (2002)
Soundchaser (2003)
Speak of the Dead (2006)
Full Moon in St Petersburg (2007)
Gäster
Thomas Hackmann (V)
Jen Majura (V)
Info
Producerad av Rage & Charly Czajkowski
Mixad av Charlie Bauerfield
Länkar:
rage-on.de
myspace
nuclearblast
Det är alltid lätt att ösa ur sig superlativer kring detta band och dess skapare Peter ”Peavy” Wagner som dock inte har någon besläktan med den kände kompositören med samma efternamn. Det är ett band som hållit på sedan 1985 då hette de Avenger och den enda kvarvarande medlemmen heter just Peter. Bandet har under sin historia haft massor av faser som den inledande, den tunga, den symfoniska och så vidare. Allt detta har lett fram till det sound bandet har idag.
I Carved in Stone faller pusselbitarna på plats på ett sätt vi nog trots allt inte sett tidigare från detta band, visst finns det fantastiska skivor i katalogen men frågan är. Frågan är som sagt, om Carved in Stone inte är det bästa bandet spottat ur sig till dags dato, visst Missing Link, Soundchaser, Trapped, Unity, Ghosts och så vidare är otroligt fina men på Carved in Stone finns en annan dimension. I jämförelse med Carved… blir de övriga albumen jag räknade upp ganska endimensionella, de följer en viss stil i bandets faser medan Carved… faktiskt varieras väldigt mycket, det finns delar från alla bandets faser tydligt igenkännliga på denna skiva. Jag imponeras storligen över produktionen och bandets förmåga att skriva bra låtar som engagerar.
På denna skiva kan vi alla få ta del av ”Peavys” ilska eller avsky mot mänskligheten, där han sågar vår utveckling och framförallt det mänskliga intellektet, stor eloge. Jag imponeras av tyngden och samtidigt melodin i det inledande titelspåret och tror att det kanske kan vara höjdpunkten, men ack så fel jag hade. Jag kastas in i nästa spår som är Drop Dead, ytterligare en riktigt bra låt och det fortsätter i samma stil hela vägen till den avslutande Lord of the Flies som är en riktigt snygg och melodiös historia och dessutom en riktigt bra avslutning.
Denna skiva håller dig intresserad rakt igenom från första ton till sista och du slappnar aldrig av eller låter låtar försvinna i periferin som händer med många album för min del, att industriellt lyssna och skriva om kan vara rätt frustrerande men så kommer skivor som denna till exempel och det hela blir värt det och inledningen av 2008 lovar verkligen gott men frågan är hur Ayreon, Rage, Avantasia ska kunna toppas, kommer det en eller två skivor till i den kalibern då kan vi snacka fantastiskt skivår. Vi får se vad tiden utvisar och under tiden kan vi njuta av Carved in Stone om och om igen.
En annan sak som är jobbig med att recensera massor av skivor är skivor som är långa och kräver många fler lyssningar och tar allmänt längre tid, lyckligtvis har Rage förstått detta och skapar en skiva som klockar in på under 50 minuter vilket gör att den med lätthet klarar smärtgränsen för de flesta skivor, det höjer helt klart betyget och skapar faktiskt den här känslan av att skivan är för kort, det är alltid en bra känsla efter en skiva. Tack för den Rage!
Superlativ efter superlativ och visst, den här skivan är värd varenda en av dem och vad jag undrar är varför du fortfarande läser, det är ju klart vad som gäller, så varför läser du fortfarande detta? Kila ned till skivbutiken och inhandla ditt eget exemplar och njut sedan av vad du får.
För metalhuvud och popsnöre alike, detta är klart värt att äga, det är inte bara värt att äga det bör vara i skivsamlingen. Ingen skivsamling kan kallas komplett utan Carved in Stone.
HHHHHHH