A Hero for the World
West To East Pt. I - Frontier Vigilante

Vi på Hallowed har väl inte varit alltför snälla mot A Hero For the World, Jacob Kassgaards power metal projekt – notera till exempel felstavningen av hans namn. Ett band som vi sågade två gånger 2013, eller band och band, nu är ett mest ett projekt för herr Kaasgaard verkar det som, det flitiga året 2013 hade de fler medlemmar men nu är det Kaasgaard och en filippinsk sångerska. West to East är deras andra riktiga album som de släpper i flera versioner, en power edition med ökade snubbeltramp och mindre episk, en episk akustisk version och så den lyxiga originalversionen som jag fått att sätta tänderna i. En resa från väst till öst, en westernhistoria inspirerad av westernfiktion, mest troligt inspirerat av Toumas Holopainens album om Joakim von Anka – men betydligt mindre originellt, eller så är det kanske bara guld och Klondike som förenar dessa historier.

Det handlar om power metal, klämkäckt och ofta över gränsen till det löjliga. Ganska tam produktion, ordinär vokalinsats, lite episka inslag som körer och sådan och jag vet inte om det är för att de hittade för lite guld i Klondike eller för att de saknar kompetens som det känns lite billigt. Den kvinnliga sången är bättre än Jacobs så mycket kan jag väl säga, även om jag inte orkar lyssna speciellt länge förrän mitt intresse börjar vandra till andra ting. Visst är väl albumet varierat men det är också enormt långt, 71 minuters speltid, vem orkar då lyssna på bonusdisken med alla låtar i akustisk version? Svaret är inte jag i alla fall, jag funderar mer på hur en så äventyrlig tematik kan ackompanjeras av en så feg musik. Tänk er det töntigaste power metal-band ni kan komma på, ta bort all humor, gör det ytterligare lite töntigare och gör produktionen lite billigare – så skulle jag vilja beskriva A Hero For the World, och då är detta album trots allt ett gigantiskt steg framåt jämfört med den Enormous Play jag skrev om 2013.

Det må vara rakt igenom löjligt och produktionen skulle de behövt lägga ytterligare några guldklimpar på, men det är trots allt ett ganska hyggligt album. Jag säger inte bra för det vore att ta i och fabricera en sanning mer främmande än vissa politiska partier försöker idag. De skulle dock ha lejt en riktig producent och använt sig av mer kompetent folk bakom spakarna, och låtlistan skulle definitivt har rensats en aning också, detta album hade lätt kunnat vara 20 minuter kortare utan att det varit till skada för albumets helhet. Det finns spår av kvalité här och där men det behövs mer än glimtar av hjältemod för att man ska kunna kalla sig hjälte, detta band har definitivt en lång resa att göra om de vill vara en riktig hjälte för världen.

Ni som gillat vad bandet gjort tidigare kommer gilla detta, vi andra mår nog bättre av att grilla det om vi får en solig dag som lämpar sig för den aktiviteten. Jag skulle inte vilja påstå att de hittar speciellt mycket guld med detta album, kanske skulle de uppehållit sig längre kring Dawson och Yukon. Jag avslutar dock positivt genom att konstatera att trots att det inte är något vidare så är det ett stort steg framåt för detta band, och det kanske innebär att nästa album faktiskt är bra.

HHHHHHH