Cryonic Temple
Into the Glorious Battle

Passande namn för ett band som varit nedfrusna i ett decennium och sedan återkommer med ett album som inte kan beskrivas som något annat än en kvarleva från sent 90-tal tidigt 2000-tal. Det nya albumet andas lite science fiction men det är svårt att svälja en titel om ärofyllda strider, det är inget ärofyllt med krig – krig är bara ett tecken på mänsklig dumhet och att förhärliga det är än dummare (och typiskt power metal). Men det var ju ett tag sedan det var krig i Dalarna och Sverige så de kanske kan vara ursäktade från den saken men att bristande kreativt tänkande hos musiker är lite svårare att ursäkta.

Kommer ni ihåg alla dessa power metal-band som dök upp under slutet av 90-talet och början av 2000-talet? Kommer ni ihåg några album från den tiden? Kommer ni ihåg Cryonic Temple? Jag vet att Caj skrev en negativ recension om ett av deras album när vi gjorde en papperstidning under 2000-talets tidiga år, jag kan inte säga att detta albumet låter som just det Caj skrev om men det låter som oräkneliga album från den tiden. Det förglasade namnet är passande för ett band som verkar ha stannat 2008 för att sedan nio år senare dyka upp och låta precis som de gjorde innan den kryogeniska processen inleddes.

Men visst, jag gillar power metal, det löjligt poppigt melodiösa, de klämkäcka refrängerna gör att man gärna lyssnar och dras med – tills man stänger av och inser att men lyssnat på samma klyschiga innehållslösa dravel så många gånger att man storknar. När jag sökte runt på nätet efter information fastnade mitt intresse i debatten kring kryogenisk bevaring av människor som hoppas återuppväckas när teknologin tillåter. Det finns många intressanta aspekter kring det och i framtiden kanske tempel byggs kring denna illusion/dröm om ett längre kanske till och med evigt liv. Vem vet, de kanske är de smarta, eller så har de investerat pengar i ingenting, de som hoppar på den idén. Bandet Cryonic Temple väcker inte mitt intresse på samma sätt, det väcker inte mitt intresse alls. På engelska är det vad man kallar ”also-ran” alltså en som deltog men som ingen tog notis om.

Into the Glorious Battle är idéfattig och innehållslös, bara ännu ett power metal-album, en kvarleva från en tid då genren fick en renässans vilket jag hoppas aldrig sker igen för om album som Into the Glorious Battle åter svämmar över mina musikkanaler kommer jag att förgås av den växande meningslösheten alla dessa album har att erbjuda.

Om du gillar power metal och inte hunnit få nog av alla album som låter exakt som detta så kanske detta är ett album väl värt att kolla upp för dig. Men ärligt talat, finns det inte redan mer än tillräckligt många ointressanta musikalbum redan, det må vara helt okej att lyssna på men soptunnan känns som ett bättre alternativ - power metal genren har många betydligt mer intressanta album att erbjuda.

HHHHHHH