A Hero for the World
s/t

Jag tänker syna bluffen. Jag bryr mig inte om hur seriöst de försöker få detta att framstå som med skivbolag och snygg framsida och allt - det här bara måste vara någon som driver med mig!

Har ni sett Draknästet? Svenska, engelska eller amerikanska varianten spelar ingen roll - de är samma sak allihop. Någon nervös fattiglapp kommer in i ett rum med fem rika, överlägsna översittare och ska presentera en affärsidé för "drakarna" som sedan ska ta ställning till om de vill investera i den eller inte. Ibland kommer det folk med riktigt, riktigt kassa idéer, saker man bara skäms å deras vägnar för och undrar om människan verkligen är så dum som den framstår eller om den bara gör sig till för tv. Det är så A Hero For The World känns - som en riktigt dålig idé, pinsamt dålig till och med och det är så patetiskt att jag skäms över att komma från samma land som duon i bandet, i synnerhet då dessa inte längre bor här utan är "ambassadörer" för vårt land i Filippinerna nuförtiden.

De första låtarna är så otroligt dåliga att det känns som skivan kommer bli väldigt kortlivad hos mig. Jag tänker bomber, yxor, frätande syror… det finns många sätt att förinta ting som absolut inte bör finnas på denna planet. Sedan händer något fullständigt oväntat i tredje låten när de presenterar Louibeth Aratans röst och för första något som faktiskt känns som kvalité även i musiken (inte bara på omslaget). Låten i sig är förvisso fortfarande väldigt dålig men för en kort stund har jag fått hopp om A Hero For The World. Hoppet är ju, som vi alla vet, det sista som lämnar oss och mitt i all misär jag hör på den här skivan sitter jag och hoppas på att alla dessa amatörmässiga missar ska upphöra och skivan faktiskt ska bli så bra som det känns som att den skulle kunna vara om inte sången lät som den kom från en tondöv skata, produktionen som en bullrig traktor och alla dessa smällar de slänger in precis överallt. Det blir som små explosioner eller åskknallar om vartannat där bandet verkar vilja betona något men det låter så himla patetiskt att jag önskar A Hero For The World kunde växa upp och mogna till band som Manowars, Metaliums och Rhapsody Of Fires nivå - och då är det fan illa!

Hoppet lämnar mig definitivt någonstans runt spår sju-åtta då det känns som skivan kulminerar i någon form av överhettning av patetiskhet. Men innan skivan tar slut lyckas faktiskt bandet revanschera sig lite i skivans överlägset två bästa spår precis på slutet (spår nio och tio) och kanske hade faktiskt sista spåret till och med kunnat vara bra om de bara hållit ned speltiden till hälften av de nuvarande 10.13 eftersom den blir alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles, alldeles för tjatig! (Har jag gjort min poäng tydlig nog? Att upprepa samma sak i all oändlighet gör INTE att saker blir bättre!)

Ska jag börja peka finger mot något måste jag säga att den här skivans absolut största problem ligger i sången. Det är inte bara att Knaasgaard sjunger jävligt dåligt och fullständigt ur både tonläge och timing, det är även alla dessa märkliga ljud han gör hela tiden, som harklingar eller små hostningar. Och när han inte gör dem så finns det tillfällen då han sjunger som i grymtningar - som om han inte kunde hjälpa att han började rapa precis mitt i sången och bara fortsatte trots det (utan att ta om heller och sedan bara lät det vara på skivan). Musiken är egentligen inte ett dugg bättre - maken till mer stereotypisk musik har jag nog aldrig hört. Jag gömmer ansiktet i mina händer varje gång jag hör hur detta låter precis som i stort sett varenda power metalband i mittfåran för ungefär tio år sedan. Det låter exakt som Metalium, Zonata, Sonata Arctica, Stratovarius, Cryonic Temple, The Storyteller, Heavenly, Alkemyst, Dark Moor, Iron Fire, Rhapsody, Insania [Stockholm]… ja, jag tänker inte fortsätta även om jag kunde - men det känns sämre än alla dessa.

De få bra moment som finns på 'A Hero For The World' blir förstörda i hundratal av allt som inte är bra. Det låter fånigt, patetiskt, löjeväckande och tragiskt dåligt. När de väl börjar få till något bra, som Free Forever, A Quest For The Brave och One Hope For Light så förstör dem det med allt skräp de hittar på. En gigantisk eloge till Louibeth Aratan dock, vilken fantastisk röst! Hon ensam räddar hela den här skivan från totalfiasko.

HHHHHHH