Sonic Syndicate
Confessions

Det soniska syndikatet är tillbaka med ett nytt album, ett album jag anser är det bästa jag hört av dem – nu har jag inte hört deras album från 2014 så det finns en viss tvekan där. Tidigare har deras album varit ganska intetsägande men helt okej melodiös dödsmetall, deras snittbetyg hos oss på Hallowed är fyra poäng på de fyra alster vi recenserat. Nu bjuder de dock på något roligare än de gjort förr, ingen tråkig standardmelodöds utan något betydligt mer poppigt.

Poppig hårdrock med starka refränger, snygg produktion och kompetent låtskrivande gör detta till ett väldigt intressant album. Det är bra att de släppt det dödsmetalliska och faktiskt skapat sitt mest intressanta album hittills. Med ett dussin sköna hårdrockslåtar får de mig att lyssna lite mer noggrant än de flesta album jag skriver om och speciellt än de flesta album jag hört dem skapa. Kanske också det mest våghalsiga de gjort hittills och det har en stor fördel i att det inte låter riktigt som allt annat vi hör i dagsläget.

Jag kan varmt rekommendera detta album till alla er som uppskattar fin musik, alla tolv spår och 44 minuter tilltalar – men om man nu ska anmärka på något tycker jag att det inte skadat om det varit lite mer fart på låtarna. Men bristen på energi är överkomlig och albumet bjuder på mycket underhållning och låtar som tilltalar, så missa det inte. Inledande Confessions och näst sista spåret Closure är riktiga höjdare och tack vare det kan vi konstatera att 67 % av spåren som börjar på C är riktigt vassa.

Kan det vara så att Sonic Syndicate äntligen vaknat och faktiskt börjat göra något annat än ordinär musik? Ett bra album är kanske för lite för att dra en sådan slutsats men man kan åtminstone dra slutsatsen att Sonic Syndicate för första gången gjort ett riktigt bra album, kolla upp det!

HHHHHHH