Sonic Syndicate - Only Inhuman 2007

Ett band som genom att vinna Nuclear Blast tävlingen om ett skivkontrakt fått väldigt stor uppståndelse kring dem och både synts och hörts så gott som överallt. Frågan är om de är värda uppståndelsen?

Inledningsvis ska jag nämna det som sticker ut med Sonic Syndicate – de har två sångare där man inte kör på mörk och ljus röst, men för att vara rättvis kör de i alla fall på mörkare och ljusare. De har tre bröder i bandet och de har en kvinna i bandet, som inte sjunger (hon spelar bas). Musiken är i ärlighetens namn inte det minsta orginell och om detta var det bästa som kom fram bland Nuclear Blast tävlingens 1500 band blir åtminstone jag konfundersam över den kommande generationen hårdrock. Missförstå mig rätt nu, jag tycker inte Sonic Syndicate är dåliga – men inte fan kan detta varit det bästa?! Det är ju så mycket Scar Symmetry över det, så mycket Finsk och Göteborgsdöds och så mycket redan hört från band som Soilwork, Dark Tranquillity och Amorphis, för att nämna några. I ärlighetens namn är kanske Sonic Syndicate lite mer radiovänliga, deras, som de kallar det, ”ballad” Enclaved är riktigt fin och tilltalar nog en ganska stor målgrupp. Även deras andra videolåt, Denied, är ganska bra men sedan upplever jag det som hela skivan spelar samma låt om och om igen med endast små små skillnader.

Det är en radiomixad deathskiva av det melodiösa slaget. Sången mixar klar sång med vrål och skrik, utfört med bravur och höga betyg. Gitarrerna känns lite undangömda, de drunknar i varandra och i basen och försvinner i sången, det är synd för t.ex. inledningen på Denied är ju riktigt bra, där kommer de fram ordentligt. Vad som får desto större utrymme är basen, kanske inte så konstigt med en så vacker basist (i alla fall i jämförelse med konkurrensen i de flesta metalband), och det känns rättvist, basen hanteras väl och blir mer än det rytminstrument det är i de flesta band – jag måste nog säga att bastonerna i Sonic Syndicate är den enskilda prestation jag gillar bäst. Som helhet, ja då fungerar de också bra men hade nog blivit ännu bättre om gitarrerna inte blivit så undanträngda av den.

Låtarna är, som sagt, tyvärr lite väl lika varandra. Jag kikar då och då på displayen för att försäkra mig om att det inte hoppat tillbaka en låt eller två, men upptäcker till min besvikelse att det är en annan låt, men det är inte en annan låt. Föga överraskande är det här skivan faller. Ska det hålla i längden måste det kännas fräscht, unikt och spännande – det gör det inte när alla låtarna är i stort sett likadana, då blir det inget av detta. Live är det mer förlåtande, då triggar de två sångarna publiken så mycket att man inte tänker på det, men på skiva behöver de få till en större variation än detta.

Jag kan mycket väl tänka mig att Sonic Syndicate vinner en stor publik med detta album. Det är kanske likt sådant vi hört tidigare, men inget plagiat, och det är välspelat, men låtarna saknar karaktär – bortsett Enclaved som de säkerligen vinner många lyssnare med. Vad jag vill se till nästa skiva är mer unikt material och att de överför sin energi från scenen till skiva – då kanske de också förtjänar den stora publik de med största sannolikhet vinner med denna platta.

HHHHHHH