Poverty's No Crime
Spiral of Fear

Fattigdom är inget brott, det är väl så sant som det är sagt. Men förutom att vara en sanning är Poverty’s No Crime också ett tyskt band vars sjunde album är ett vi väntat många år på men nu är äntligen väntan över med det nya album Spiral of Fear. Förhoppningen är att det skall vara i närheten av vad jag hört förr med detta band, speciellt då 2003-års förträffliga album The Chemical Chaos. Risken med så lång väntan är förstås att orimliga förväntningar byggs upp och om bandet kanske inte helt når upp i standard blir de totalsågade, men samtidigt har inte detta band direkt gjort en besviken förr och omslaget är definitivt väldigt intressant.

Progressiv rock/metal är vad det handlar om, väldigt melodiöst, snygga refränger, ganska oförutsägbart utan att egentligen vara det – inte komplicerat utan snarare ganska minimalistiskt i stil och det påminner stilistiskt väldigt mycket om tidigare nämnda album från 2003. Inte speciellt hårt och tungt, men varierat och dramatiskt. Sångare Walsemann är riktigt bra och adderar en riktigt fin touch till låtarna. Lysande produktion och väldigt stort djup, ett riktigt väl producerat album – det märks att bandet tagit sin tid att arbeta fram en stark produktion.

Grymt album på alla sätt, från inledning till slut bjuds vi på riktigt stark progressiv musik. Ett album man inte tröttnar på eftersom det har en lång hållbarhet i och med låtar med stort djup och bra drama. Imponerande på många sätt. Lika bra som tidigare? Det är svårt att svara på, det är riktigt bra och bättre än senast men inte bättre än favoriten The Chemical Chaos som kom 2003. Men jag kan varmt rekommendera detta album, om du gillar bandet sedan tidigare eller gillar progressiv musik är detta definitivt ett album du inte ska missa. Visst, den där sista riktiga spetsen kanske saknas men det är fortfarande ett grymt album, väl värt att titta närmare på.

Alla åtta spår på detta album håller riktigt hög klass men kanske att inledande The Longest Day är min favorit, tillsammans med fjärde spåret A Serious Dream. Helt enkelt ett riktigt bra album, ett album som nog trots allt var värt att vänta på. Poverty’s No Crime fortsätter att leverera riktigt vass musik, dock hoppas jag att vi inte behöver vänta så länge på nästa album men givetvis blir väntan enklare när man kan lyssna på så här intressanta album under tiden.

HHHHHHH