Midnight Sin
Never Say Never

Midnattssynden från Italien är tillbaka med ett nytt alster, en trespårs-EP som släpps endast i digitalt format – kanske vill de att vi inte ska glömma dem tills vi får se ett nytt album. Vi får två av deras egna spår med lika sexistisk inriktning som på debutalbumet som släpptes för ett par år sedan och en cover på Rollin’ Stones Satisfaction. Inte den mest gedigna skapelse jag stött på under min tid som musikrecensent men visst ska man ge allt en chans så jag har spelat igenom denna EP ett par gånger och bildat mig en uppfattning om den.

Det är sleaze rock/hårdrock byggt kring starka refränger och bra tempo, för genren typisk sångare och produktion. Det låter lite daterat, lite åttiotal och inte speciellt fantasifullt och definitivt inte nyskapande eller ironiserande över en genre och företeelse från förr. Samma sak som sades för två år sedan kan fortfarande sägas om detta band och deras musik, detta torde mest troligt vara två kvarglömda eller bortsorterade spår sedan debutalbumet då det låter mer eller mindre identiskt med det.

Med andra ord får vi inte direkt något intressant eller av värde med denna EP, kanske att de som gillade debutalbumet tycker att det kan vara värt att ladda hem dessa tre låtar men med tanke på kvalitén är jag osäker på att de verkligen skulle vilja betala för det. Men visst, Satisfaction är trots allt en underhållande cover så de får en pluspoäng där även om EPn i stort inte håller speciellt hög kvalité. Okej musik men jag har svårt att se någon poäng i detta alster.

Det var en gäspning till album senast och det är en gäspning till EP nu, man får ingen tillfredsställelse kanske man kan säga.

HHHHHHH