Band:
Jerry Dixon – Bass, vocals
Erik Turner – Rhythm Guitar, vocals
Joey Allen – Lead Guitar, vocals
Robert Mason – Lead Vocals
Steven Sweet – Drums, vocals
Discography:
Dirty Rotten Filthy Stinking Rich (1989)
Cherry Pie (1990)
Dog Eat Dog (1992)
Ultraphobic (1995)
Belly to Belly (1996)
Greatest & Latest (1999)
Under the Influence (2001)
Born Again (2006)
Guests:
Info
Produced by Keith Olsen
Mixed by Pat Regan
Released 2011-05-13
Reviewed 2011-05-04
Links:
warrantrocks.com
myspace
frontiers
När det gäller bandets sound tror jag nog att ingen kommer att bli överraskad när jag säger att det är så kallad hair metal eller glam metal, egentligen ganska typiskt för genren också. Vad som dock saknas lite grann för att göra den bilden helt komplett på Rockaholic är de riktigt sentimentala balladerna och arenarockhitsen som Whitesnake, Damn Yankees, Bon Jovi eller många av de andra banden i samma genre brukade ha på genrens storhetstid för en sådär 20-25 år sedan. Bland dessa band kan förstås Warrant själva nämnas med tanke på sina framgångar under denna period med två dubbelplatinaalbum och även ett bar hitsinglar. Produktionen är sådär lagom smutsig med samtidigt tillrättalagd, det skulle faktiskt kunna beskrivas med ett glam metallband som växt upp när det gäller vad de gör nu. Alla element finns kvar men det är inte sådär superkommersialiserat som det var när det begav sig, det bär lite mer spår av ett självständigt tänkande band än de flesta band på den tiden kunde uppvisa.
Första spåret på skivan heter Sex Ain’t Love och är en sådan där ”no shit” titel men det är ett bra spår att öppna en skiva med, det har ett bra drag och ett skönt sound, ungefär vad man kan önska av genren faktiskt. Tredje spåret Sanke tycker jag annars är ett spår som utmärker sig med skönt sound och bra melodi. Ett annat spår jag gillar är Show Must Go On som är lite åt arenrockhållet men lite mer återhållen och lite mer mogen, det känns lite grann som ett gammalt och moget band med mycket rutin när man lyssnar på dem.
Sunshine är mitt favoritspår på skivan, det har en bra refräng och en skön känsla från start till mål egentligen och är det där spåret som stannar kvar när skivan är slut. Jag tycker faktiskt annars att skivan har svårt att nå fram till mig, jag hör väldigt mycket musik varje dag och hela tiden vilket i sin tur leder till att bara det som är riktigt bra stannar kvar och det mesta på denna skiva av Warrant gör det inte. Skivan är bra men den har inte speciellt mycket som griper tag i mig, som får mig nyfiken som får mig att vilja spela om, backa ett spår eller något i den stilen, det är en av dessa skivor man bara spelar igenom och sedan är man nöjd egentligen. Jag kan inte säga mycket negativt om bandet mer än kanske att skivan är alldeles för lång vilket troligen hjälper till med denna känsla av att den inte bidrar med något som fastnar. 54 minuter näst intill tar det för mig att spela igenom hela skivan och då passar jag fjorton spår och det är som sagt bara ett fåtal som känns lite speciella och egentligen bara två som finns kvar när skivan tystnat och dessa är inte tillräckligt bra för att jag verkligen ska vilja spela skivan heller.
Kort och gott, en hyfsat skiva som är lite väl lång och som har ett par riktigt trevliga spår men som inte kan gripa tag i mig som lyssnare och jag lämnar den med en känsla av att det är en bra skiva men inget som kommer att göra eller har gjort något större intryck på mig.
HHHHHHH
