Kvelertak
Nattesferd

Norska Kvelertak är tillbaka med ett nytt album, ett album som kanske kan beskrivas som en Natteferd genom mörkret som är tillvaron – kanske. Det är förstås ett album som inger vissa förhoppningar med tanke på deras framgångsrika föregångare som fick sex poäng här på Hallowed och bandet har dessutom vunnit utmärkelser och varit framgångsrika på topplistor och så vidare. Det finns mycket att ta fasta på när det gäller detta band och deras än så länge korta karriär men framgångar är en sak och när bandets sångare beskriver det som det bästa de gjort hittills vill man gärna tro på vad han säger. Därför bör kanske den inledande frågan bli om sångare Erlend har rätt.

Musikaliskt är det högljutt ofta vrålande och skrikande som de blandar med melodier och ganska stort djup. Bra producerat och egentligen skiljer det sig inte så värst mycket från förra albumet. Det är ett dramatiskt och välgjort album med nio låtar och knappa femtio minuters speltid, ett album jag tror att bandets fans kommer att känna igen och uppskatta. Det tycks ha fått ganska bra omdömen runt om så visst finns det indikationer på att det skulle vara en kvalitetsproduktion. De sjunger fortfarande på norska även om det är mer vanligt att inte höra vad de sjunger än vad de sjunger, jag kan tycka att det vokala är lite av en svaghet. I övrigt tycker jag att de ändå är relativt unika även om musik med vrålsång ofta tenderar till att låtar relativt lika, speciellt för en utomstående granskare.

Och det är ett bra album men personligen tycker jag faktiskt att föregångaren Meir var bättre så kanske hade han trots allt feil den gode sångaren. Men visst är det ett underhållande album och jag skulle inte bli förvånad om internetrecensenter och fans har gott om superlativer på lut när de beskriver detta album. Vi får mycket bra grejer när vil lyssnar på detta men jag tycker inte riktigt att helheten griper tag i mig och även om jag gillar vad jag hör så är det knappast ett av de bättre albumen jag hört i år och det är långt ifrån en rival till sin föregångare. Det är lite synd men känslan är att det finns mycket mer än vad de uppvisar med detta album, det känns som att de inte når hela vägen fram trots ett mycket välgjort album som kanske är deras bästa produktion hittills inte med deras bästa låtar hittills.

Nio är låtarna och de håller alla en ganska god kvalité där jag tycker att avslutningen är bättre än inledningen och att det avslutande spåret Nekrodamus kanske är det bästa spåret. Och så kan jag avsluta med att konstatera att Kvelertak gör ett bra album med sin Nattferd men det är inte lika bra som föregångaren och min känsla är att de kan betydligt bättre än så här.

HHHHHHH