Kvelertak
MEIR

Norska Kvelertak har satt ett riktigt snyggt omslag på sin skiva 'MEIR'. De har också en riktigt snygg öppningslåt. Därefter känns det som att jag successivt tappar intresset för skivan.

Kvelertak bildades för sex år sedan och har före 'MEIR' släppt ett album. De har fått ett stort genomslag i Norge med en tredjeplats på albumlistan för debuten och en förstaplats för 'Meir'. Jag måste säga att jag verkligen inte förstår varför. Deras musik är inte det minsta kommersiell, istället handlar det om någon form av megablanding av alla former av extrem metal. Lite av det riktigt extrema, lite av det progressivt extrema, lite av det melodiöst extrema, lite av det primitivt extrema och lite av det andra extrema. Blandningen har förmodligen gjorts med någon form av köksmixer därför att tittar man på omslaget känns det lite som framsidan till en juiceförpackning med blommor, döda fåglar och nakna fruntimmer. Och en lustig sak som i alla fall jag lägger märker till när jag tittar lite mer noga på omslaget är att den nakna kvinnan på bilden har något vitt och kladdigt i håret… hmmm…

Nåväl, åter till musiken. Jag sa i början att jag successivt tappar intresset för skivan och det gör jag faktiskt. Men sedan återkommer det. Spår 2, 3, 4 och delvis även 5 är i mitt tycke skivans tveklöst tråkigaste del och vad som kommer efteråt är betydligt roligare. De spännande spåren börjar rada upp sig någonstans runt sjätte, sjunde spåret och kör sedan hela vägen in i kaklet. Och det lustiga är att det bara blir bättre ju närmare slutet vi kommer. Sista låten heter samma sak som bandet, vilket bokstavligen betyder "strypgrepp", och den låten får dig faktiskt nästan att tappa andan. Jag förstår varför de valde att kalla den samma sak som bandet för den är riktigt bra!

'MEIR' som helhet då? Är den också riktigt bra? Nja, jag vet faktiskt inte riktigt. Visst är det en bra skiva och i synnerhet i sina bästa stunder, men andra, tredje och fjärde spåret är verkligen inte alls någonting att hurra för i min värld. Eller för att vara helt ärlig är de ganska okej, men de är inte lika bra som resten och det tog mig ganska många lyssningar att över huvud taget orka med dem. Femte spåret är ett steg framåt men även det tillhör det sämre gardet. Jag kan inte riktigt sätta fingret på varför jag inte gillar dessa låtar lika mycket som det som kommer därefter och den störtsköna inledningen Åpenbaring. Jag tror det har något att göra med alla blastbeats och överdrivet snabba tempo, vilket också gör att melodierna försvinner lite i ett hav av mest bara skrik och hamrande på sina instrument. Jag föredrar deras mer melodiösa spår, för Kvelertak kan verkligen göra riktigt sköna melodier och när de inte fastnar i detta snabba instrumenthamrande blir det också uppenbart hur grymt duktiga musiker bandet består av. Gitarrerna är det ledande instrumentet och dominerar ljudbilden tillsammans med trummorna. Det är tre gitarrister i bandet så kanske är det inte så konstigt? I vilket fall som helst så imponerar de i alla fall och likaså trummorna.

Sången görs till mestadel av gutturalt vrålande och våldsamt skrikande. När de sänker tempot en aning får de även fram sång som låter betydligt mer behärskad och kontrollerad och det tycker jag enbart gynnar bandet. Singelspåret Bruane Brenn har en intressant refräng men är i övrigt alldeles för kaotisk för min smak med alla möjliga tempoförändringar, melodiskiften och ljudkulisser som inte verkar ta oss någonstans (ni kan höra låten genom att titta på videon nedan om ni inte redan känner till låten). Lite synd att de inte får till resten av låten faktiskt, för refrängen var annars bra. Har jag för övrigt nämnt att de sjunger på norska? Inte? Då har jag det nu - hela skivan har norsk lyrik.

Så, åter till omdömet - hur var det nu med helheten? Tja, innan jag förklarar och motiverar mitt betyg tänkte jag bara klargöra vissa saker väldigt tydligt med Kvelertak: till att börja med ska det nämnas att den här skivan verkligen inte är till för alla. Musiken är väldigt hård och tung och ganska progressiv så det är absolut inte tal om någon lättsmält Iron Maiden eller Takida det här. Med det sagt vill jag vända intresset till produktionen som definitivt ger skivan kraft och identitet och det är något som hjälper Kvelertak att göra sina bästa låtar ännu bättre! Och de bästa låtarna är verkligen bra - högstanivån är det verkligen inget fel på! Där den tappar poäng hos mig är nog i första hand i sin spretighet för det är verkligen stor skillnad på spår och spår och det gör att skivan också har några spår jag helt enkelt inte tilltalas av. Alls. Och jag skulle tro att fler kommer känna samma sak, kanske inte nödvändigtvis om samma spår eller samma typ av spår men säkerligen av vissa spår.

I sina bästa stunder är 'MEIR' årets tveklöst bästa skiva i mina ögon. Det är en skiva som definitivt kommer gå varm hos dem som tilltalas av denna typ av musik, förmodligen i många, många år framöver och även om jag personligen inte älskar allt de hittar på är det ändå ett album jag tror kommer bli en modern klassiker inom extrem hårdrock.

HHHHHHH