Excellion
Unsean

Mexikanska Excellions senaste alster är en kallas Unsean och är ett blått album som sägs leva upp till bandet motto att alltid utvecklas och alltid utmärka sig – något som varit en ledstjärna under bandets åtta år långa existens. Jag vet inte om jag skulle vilja säga att de utmärker sig, om de utvecklar sig kan jag inte svara på men vi kan ju hoppas att de gör det.

I grund progressivt, snyggt producerat, välgjort och bra. Vid djupare analys tycker jag att de passar mycket väl in i det mer moderna facket bland proggiga band som kör traditionellt progressiva ljudbilder blandat med lite mer moderna metalcore och extremmetallinslag. Bra sångare som visar stor kompetens och bredd över denna produktions fem spår.

Jag gillar progressiv musik men problemet med mycket progressiv musik är att den inte är speciellt progressiv oftast bara onödigt komplicerad, Excellion är väl varken speciellt progressiva eller speciellt komplicerade men deras stil passar väl in i det som oftast kallas progressivt, djent, math metal och så vidare. Deras stil är väl inte uttjatad till döds likt många andra och deras musik är bra gjord och bra, med hyfsat driv. Det är ett alster som inte riktigt griper tag i mig, jag har lyssnat många gånger men vet egentligen fortfarande inte vad jag tycker om det. Det är egentligen vare sig bra eller dåligt, helt okej att lyssna på men känns trots en kort speltid som ett väldigt långt album.

Inte lika snyggt som omslaget. De har några schyssta idéer men deras fjärde alster når inte riktigt fram till mig, jag har hört bättre band i denna genre och jag har hört sämre band, Excellion hamnar hela tiden någonstans i mitten och deras mest utmärkande drag känns som att de är alldeles fantastiskt medelbra.

HHHHHHH