Standing Ovation
Gravity Beats Nuclear

Det sägs i pressinformationen att detta band fick stående ovationer från pressen för sitt första album som släpptes för ett par år sedan. Nu är det dags för finnarna att släppa ett nytt album och denna gång ger de sig in i kampen mellan det nukleära och gravitationen. Det kan tyckas lite sci-fi från omslaget som jag tycker är snyggt och ganska spännande - det tycks vara ett intressant album de har att erbjuda denna finska sextett. Det talas förstås om unika prylar och allt det där vanliga när det handlar om progressiva band.

Ganska annorlunda musik tycker jag, det känns som att de tar inspiration från diverse genrer och inriktningar. Det är inte alltid de bygger sin musik runt det medryckande och eleganta, ibland blir det lite komplext. Inte så värst tungt och väldigt melodiöst med en sångare som jag inte riktigt vet vad jag ska tycka om. En sak man kan rosa är definitivt att de bjuder på något som känns fräscht och spännande, det är också riktigt bra producerat, jag tycker definitivt att detta är ett album som inte faller i något förutsägbarhetsträsk vilket alltid är positivt. Men det är ett ganska långt album med en del långa låtar och den som vill ha driv och ordentligt med fart kanske ska kolla efter sin musik någon annanstans. Bra variation annars över albumets speltid så här finns definitivt möjligheten att man kan spela igenom hela albumet utan att tröttna på det.

Man vill ju alltid rosa innovativa album och kreativiteten bakom dessa, och detta är ett kreativt och finurligt album så jag kan tillstå att därför kan vi småhylla det. Synd bara att låtmaterialet inte riktigt är så bra som finurligheten bakom låtskrivandet, det finns inget som riktigt rycker med mig som lyssnare och det känns lite som att albumet inte riktigt vet vart det ska stå och man får inte alltid ett samband i det. Inte så att det känns rörigt och osammanhängande men delar av albumet känns så intetsägande och tomma att man glömmer dem direkt. Generellt gillar jag dock albumet men jag fastnar inte riktigt för det, jag tror att det är på grund av bristen på dynamik och på en karismatisk sångare, Standing Ovations sångare känns ibland väldigt intetsägande och känslolös.

Jag vet inte om något spår riktigt sticker ut för mig, albumet känns som en välgjord men ganska grå massa som aldrig riktigt lyfter. Om debuten hyllades så kanske den var bättre och mer spännande för detta album kan inte riktigt hyllas, det är ett schysst och relativt innovativt album men det är inte ett överdrivet bra album – det är dock inte heller dåligt bara oväntat intetsägande. Det finns idéer men inget som riktigt binder ihop dem till ett sammanhang. Det blir inga stående ovationer från denna publik, gravitationen drar betygen nedåt mot mitten.

HHHHHHH