Band:
Daniel Wengle(Vocals)
Andreas Siefert (Guitar)
Sascha Dörr (Guitar)
Pascal Fitterer (Drums)
Guests:
Weltschmerz Choir by Marcel Nophut, courtecy of Counter Gravity band
Info:
Produced by Daniel Wengle and Andreas Siefert at Little Creek Studios, CH
Keys and synths programmed by Wengle & Siefert
Mixed by V.O. Pulver at Little Creek Studio
Mastered by Felix Kiefer
Released 2014-11-17
Reviewed 2015-02-05
Links:
nachtschatten-band.com
youtube
reverbnation
last-fm
sonic revolution
Melodiös dödsmetall är vad det handlar om, det känns som att Göteborgsmodellen av genren är något som tilltalar dessa herrar. Det är inte direkt som att de bryter ny mark musikaliskt, ganska typiska riff, sången känns typisk för genren och ljudbilden är vad man kan förvänta sig när man hör vilken typ av musik det handlar om. Ganska långt album också, över femtio minuter tror jag att det är och variationen är inte riktigt bra nog för att hålla intresset uppe så länge. Ett dussin spår får vi på denna prolog, kanske en försmak av vad som komma skall längre fram när de börjar sätta kapitel på sin saga.
Det är inte det mest imponerande albumet jag hört i mitt liv men det är inte ett dåligt album. Det kanske är tänkt som en prolog i en bok och inte tänkt som ett klimax i deras musikaliska karriär. För ärligt talat så är detta album ganska odramatiskt, ganska ointressant och framförallt saknar det nytänkande såsom så mycket annan musik som släpps idag. Säkert kan det tilltala de som gillar band i denna genre, de känns som ett band mitt i skalan – sångaren är typisk för genren, produktionen är typisk för genren och låtarna samt riffen är typiska för genren. Allt känns gjort enligt en formatmall och det är svårt att se att något egentligen är bandets eget värv.
Jag har väl inte så mycket i sig att anmärka på när det gäller detta band och detta album, men principen att bara kopiera något som etablerats av många band tidigare är något jag inte är lika förtjust i. Alla låtar fungerar ganska bra men ingen står ut som vare sig bättre eller sämre, det är helt enkelt ett solitt, om än lite fantasilöst, album som nog lär kunna tilltala fans av den melodiösa dödsmetallen och mer än så behöver jag nog inte skriva.
HHHHHHH