Dark Moor
Project X

Ibland påminns man om att man börjar bli lite till åren, jag minns för femton år sedan när jag i den lokala skivbutiken (bara en sådan sak) fick syn på ett album med ett band kallat Dark Moor. Hall of the Olden Dreams hette det albumet och var sådär barnsligt simpelt power metal med löjligt klämkäcka melodier – jag lyssnade på det bara för någon dag sedan för att uppdatera mig om att jag mindes rätt – och alldeles lysande. Vi på Hallowed har tidigare recenserat deras förra album Ars Musica som var väldigt bra och med snyggt omslag. Dark Moors nya, tionde album, passande namngivet Project X har också ett riktigt snyggt omslag. Och något som slagit mig är hur detta band utvecklat sin ljudbild genom åren, vuxit fram till ett mycket kompetent band och har utan att upprepa sig lyckats hålla fast vid några av de element som gjorde det där femton år gamla albumet så bra.

Progressiv power metal är vad det handlar om, mer likt Eldritch än Rhapsody om man ska kosta på sig namndroppande – det var tvärtom tidigare i bandets karriär. Man noterar ganska snabbt att sångaren inte är bäst på engelska men man struntar gärna i det eftersom han sjunger bra. Produktionen är fantastisk, så imponerande ljudbild och de enda i genren som kan rivalisera detta är Eldritch som faktiskt släpper sitt nya album samma dag. Bra variation, snygga symfoniska undertoner, lite känsla av sci-fi, väldigt långt från Hall of the Olden Dreams och även ett ordentligt avsteg från senaste albumet Ars Musica. Inte så lång speltid heller, det finns verkligen inget att anmärka på gällande albumproduktionen.

Faktum är att jag har väldigt svårt att se något att anmärka på, detta album är verkligen lysande på alla sätt. Det har djup, dramatik, kompetent musicerande, lysande låtar, allt man kan önska sig från ett album. Jag har varit fan av Dark Moor sedan tidigare nämnda femton år gamla album men de flesta av deras album har väl inte kunnat ses som så värt banbrytande rent objektivt, Ars Musica var definitivt ett steg i rätt riktning men detta är utan tvekan deras magnum opus – frågan jag ställer mig är om de kommer att kunna överträffa detta någon gång, det kan inte bli speciellt enkelt om jag säger så. Jag kan inte se en enda svaghet med detta album, det är grymt från inledning till avslutning.

Och avslutningen är faktiskt bäst, så snyggt, så starkt, så välbekant men ändå tillskruvat att man bara kan njuta. Dark Moor har aldrig låtit bättre än så här, och inte många album från 2015 kan jämföras med detta, det är grymt bra helt enkelt. Förutom avslutningen är Conspiracy Revealed, Beyond the Stars och några till spår alldeles fantastiska. Snubblande nära vårt högsta betyg, det hade jag faktiskt inte förväntat mig när jag tog mig an detta nya Dark Moor-album. Jag lyfter på hatten och säger: tack för ett grymt album!

HHHHHHH