Coronatus
Raben Im Herz

Ganska precis ett år efter senaste albumet släpper Coronatus sitt sjunde album Raben im Herz, faktum är att bandet måste tillhöra de flitigaste banden just nu med sju album sedan 2007. Generellt har de dessutom gjort album av väldigt hög kvalité, senaste albumet var en trevlig bekantskap. Detta album går i samma omslagsstil som senast och de blandar sin engelska och tyska lyrik som de alltid gjort och faktiskt har de behållit samma laguppställning som senast, något som inte direkt tillhört vanligheterna.

Musikaliskt är det väl inte direkt så att de kommer med något nytt, det är samma symfoniskt stiliserade gotiska metall med två kvinnliga sångare där den ena står för sopranstämma. Snyggt producerat, väldigt melodiöst och starkt framfört. Men lite i form av nytänkande, egentligen är det bara den lite riviga starten av första låten som känns någotsånär annorlunda mot vad vi brukar höra. Hyggligt varierat över albumets nio spår, ni som köper digipakversionen får en bonusskiva med orkestrala versioner av låtarna. Kvalitativt album, om det kan man väl inte direkt tvista, det osar kompetens om hela produkten.

Problemet är bara att det inte direkt osar nytänkande, jag gillar Coronatus och tycker att de generellt gör väldigt bra musik men på senare år, typ de tre senaste albumen, känns det som att inte längre har så mycket att komma med. De upprepar sig själva och kopierar vad de redan gjort och när ett band hamnar i upprepningsträsket tappar de lite av sin lockelse. Det blir lite tveeggat med Coronatus dock, har man inte hört dem förr känns säkert detta album väldigt fräscht och spännande, har man hört dem förr så tycker man snarare att det var bättre förr runt Porta Obscura och Fabula Magna, sedan dess tycker jag egentligen att bandet stått still och inte gjort så mycket spännande. Förra albumet var bättre än detta och om man ska försöka sig på en tendens så känns det som att bandet är på nedåtgående. Men givetvis finns här kompetens för att vända på något sådant.

Bäst är inledande Lady of the Wall och titelspåret som både har en bra känsla och är riktigt vassa spår, i övrigt är spåren bra men inget som griper tag i mig. Albumet som helhet är ganska bra men Coronatus har gjort betydligt bättre album och i jämförelse med resten av genren tycker jag heller inte riktigt att albumet står ut speciellt mycket. Lite av ett mellanalbum för Coronatus, det känns som att det börjar bli dags för dem att ta sin musik i en lite annorlunda riktning eftersom de hämtat vad de kan ur vad de gör nu och fler album kommer troligtvis bara göra det än mer likgiltigt. Ett okej album men inget som riktigt står ut från mängden och jag vet att Coronatus kan bättre.

HHHHHHH